Det är kärva tider i ekonomin och kärvare lär det bli. Under 2023 väntar lågkonjunktur och ökad arbetslöshet. Inflationsspöket vandrar omkring i fullt dagsljus och vi får betala betydligt högre räntor än vad vi varit vana vid. Elpriset sjönk tillbaka i oktober men ”winter is coming”, som det heter på nusvenska.
Finansminister Elisabeth Svantesson var noga med att understryka allvaret när hon presenterade sin budget för 2023. I normalfallet vill en regering lindra effekterna av en sviktande konjunktur med stimulanser, men Svantesson håller i pengarna. Det gäller att för allt i världen inte spä på inflationen.
Svantesson ser sig som stram rikshushållare med sänkt skatt på drivmedel och några extra miljarder i kommunbidrag som enda verkliga utsvävningar. Och det är klart att jämfört med Vänsterpartiet, som vill skicka ytterligare 25 miljarder till kommunerna och höja elbilspremien till över 100 000 kronor, framstår hon som sparsamheten själv. Företrädare för allsköns organiserade intressen har också beklagat sig högeligen över uteblivna satsningar och skattesänkningar.
Men det finns fler perspektiv. Leif Östling och Bettina Khasefi – han före detta Scaniachef, hon före detta chefsekonom vid SKR – skrev i sin budgetkommentar att regeringen ”strör” nya medel omkring sig. De företräder Kommissionen för skattenytta, som Östling initierat, och menar att staten måste utvärdera sina utgifter betydligt noggrannare än i dag. De sätter frågetecken inför tillskott till bland annat skola, vård och polis. Det finns inget mätbart samband mellan pengar och skolresultat, vårdpersonalen ökar i antal medan köerna växer och polisen klarar inte upp gängbrotten. Det kan finnas skäl till satsningar i alla fall men väl så starka skäl att syna hur resurserna används.
Östling hamnade i blåsväder 2017 efter att i mustiga ordalag ha undrat vad han egentligen fick för sina skattemiljoner. Nu har han bestämt sig för att göra paroll av det som då sågs som en tavla och skriver: ”Vad fan får vi för budgetmiljarderna?”
Många har besvarat hans fråga med att berätta om uppskattad barnomsorg, sjukvård och omsorg, och visst är det angeläget att komma ihåg att skatterna inte tas in på pin kiv utan används till mången värdefull verksamhet.
Men det betyder inte att allt det offentliga gör är av värde eller att det värdefulla alltid görs på bästa sätt. Exemplen är legio men för att ta några färska:
Enligt professor John Hassler leder inte elbilsstödet till fler elbilar i EU men fungerar som stöd till bilfabrikanterna. Christian Sandström vid Högskolan i Jönköping konstaterar att staten lägger tiotals miljarder på företagsstöd med låg eller obefintlig nytta. I biståndspolitiken har det länge varit högre prioriterat att betala ut pengar än att följa upp vad de ger för resultat.
Den känslige kan ha synpunkter på Östlings ordval, men i arbetet för att skatter ska användas på bästa sätt borde han få sällskap av många fler. Från såväl vänster som höger. Inte minst Elisabeth Svantesson.
