Medelklassen har ingenstans att fly

Denna dröm – att kriserna må vara på riktigt, men att jag fortfarande kan undvika dem om jag jobbar hårt – är förståelig. Den är trots allt en del av en naturlig sorgeprocess.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS

Nyligen publicerades det en artikel i tidskriften Kvartal, där trebarnsmamman Susanna Mannelin beskriver varför hon flyttat från den Stockholmsförort där hon tidigare bodde, men inte upplever att det är säkert att bo kvar i. De sista två meningarna i artikeln är värda att citera i sin helhet: ”För oss handlade det om att ha tillräckligt med pengar för att kunna fly otryggheten men inte tillräckligt för att kunna köpa något i innerstaden eller i exempelvis Bromma. Jag tänker på alla de mammor som inte har möjlighet att göra detsamma”.

Går det att flytta ifrån alla problemen? Kommer ”white flight” att vara sättet som vanliga svenskar anpassar sig till en hårdnande verklighet, demografiska förändringar, och ökade kulturella och etniska konflikter i sina närområden framöver? På ett mikroplan – den enskilda individen, den enskilda familjen – är det stundtals en fungerande lösning... så länge man inte tillhör en av alla de mammor som inte kan, det vill säga. Men det är värt att ta en stund och fundera över problemen på ett övergripande plan.

ANNONS

De flesta känner väl till de fem stadierna av sorg: förnekelse, ilska, förhandling, depression, acceptans. Modellen är relevant här. De allt vanligare diskussionerna om att flytta ut på landet eller bygga ”gated communities” är i de flesta fall ett försök till förhandling med verkligheten. Sverige är på väg in i en lågkonjunktur, och medelklassen är särskilt exponerad; om (när?) luften går ur bostadsmarknaden och räntorna skjuter i höjden kommer många ha svårt att ens ha råd att bo kvar där de bor. Glöm att flytta bort från problemen. De som inte klarar av att betala räntan eller amorteringarna (och det kommer finnas många sådana familjer) kommer bli tvungna att flytta dit det är billigare. Var kommer då lägenheterna vara billiga nog för den som förlorat jobbet i en lågkonjunktur eller är tyngd av ränteskulder? I eller nära ghettot. Ironiskt, eller hur?

Vi i Sverige har redan provat förnekelsen i mötet med nya problem. Vi har testat på ilska, utfrysning och drev, vi har skjutit budbärare och bränt syndabockar så det räcker och blir över. Idag märker jag hur många i min närhet som till slut tröttnat på detta nu vill prova på något annat: de vill testa en ny ”realism”. En ”realism” som, besynnerligt nog, ofta landar i slutsatsen att problemen faktiskt inte alls kommer bli så illa egentligen, för alla svenskar kommer flytta bort från problemen... oavsett om svenskarna har råd att göra det, det finns ställen att flytta till, eller om problemen ens går att flytta från. Allt kommer lösa sig!

ANNONS

Det finns en desperat dröm numera, en dröm om att Sverige bara måste fortsätta vara samma gamla gråa, sossiga Sverige även i framtiden. Visst, Sverige kommer bli sämre: skatterna kommer bli högre, skolan kommer bli värre, kötiderna i vården längre; men reglerna, strukturen, livet kommer vara detsamma. Den som göra smarta drag i bostadskarriären, väljer rätt skola åt ungarna, och på annat sätt planerar och maxar så som vi lärt oss att man ska göra, den personen kommer klara sig, den personen måste klara sig! Alternativet är för hemskt för att tänka på.

Denna dröm – kriserna må vara på riktigt, men jag kan fortfarande undvika dem om jag jobbar hårt – är förståelig. Den är trots allt en del av en naturlig sorgeprocess. När Sverige till slut är redo kommer vi att röra oss in i depressionen, och därefter – till slut, efter många om och men – fram till acceptansen.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS