Aldrig har väl Sverige haft så många strateger. Västra Götalandsregionen har exempelvis forsknings- och utvecklingsstrateger, HR-strateger, digitaliseringsstrateger, IT-strateger och kommunikationsstrateger. Det kryllar av dem inom all skattefinansierad verksamhet.
Enligt forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger, experter på offentlig förvaltning, handlar det om en upphöjning – elevering – av administrativt arbete inom offentlig sektor (DN 4/2).
Trots att den administrativa personalen ökar tvingas verksamhetsnära personal sköta den enkla administrationen i allt större utsträckning. Förutom sina övriga arbetsuppgifter behöver de sistnämnda även lägga allt mer tid på att fylla i blanketter och formulär.
Det anses nämligen inte tillräckligt kvalificerat för den nya kadern av eleverade administratörer. De ägnar sig i stället åt avancerat pappersarbete som strategiska dokument, vars syfte är att stärka organisationens varumärke i ett led att härma storföretagens marknadsavdelningar.
Förutom att de eleverade administatörerna tillför tveksamt värde till verksamheten dränerar de organisationerna på pengar. I Statskontorets antologi ”Statlig förvaltningspolitik för 2020-talet” tittar statsvetarprofessorn Patrik Hall närmare på hur löneutvecklingen har sett ut för vad han kallar ”managementbyråkraterna” under de senaste decennierna.
Det lönar sig att skyffla papper. Exempelvis har kommunikationschefer inom Sveriges regioner fått en löneökning på 54 procent mellan 2005 och 2018, medan motsvarande för sjuksköterskor var 43 procent.
Superstrategerna minskar inte bara löneutrymmet för den verksamhetsnära personalen, som exempelvis läkare och sjuksköterskor inom vården. När administratörstjänsterna blir fler leder det även till en personalflykt inom verksamheten, där medarbetare ser en chans att förbättra både arbetsvillkor och lönekuvert genom att byta arbetsuppgifter. Varför slita ut sig på golvet när man kan tjäna mer pengar som byråkrat och enbart arbeta under kontorstid?
Det behöver bli mer lönsamt för personal att stanna kvar inom kärnverksamheten i stället för att börja arbeta med administrativa uppgifter. Ett sätt att finansiera deras löneökningar är att kapa antalet eleverade administratörer. Det gäller hela den offentliga sektorn: stat, kommuner och regioner. En idé, som Alvehus och Kastberg Weichselberger förordar, är att upprätta en kvot mellan högre administratörer och personal inom kärnverksamheten. Det skulle säkerställa att det inte blir en orimlig balans, där strategerna blir fler på den övriga personalens bekostnad. För det om något är en synnerligen ostrategisk användning av skattemedel.
