För en vecka sedan ordnade försvarsminister Peter Hultqvist och integrationsminister Anders Ygeman en numera ökänd pressträff där de lade ut texten kring varför det i opinionen just nu största oppositionspartiet är ett hot mot rikets säkerhet.
Det var en ganska tunn soppa som erbjöds – redd på vinklade ”avslöjanden”, "guilt by association" och gamla citat . Tilltaget vann nog knappast över några större skaror väljare. Däremot säger det mycket om den svenska socialdemokratin. För S har fortfarande svårt att skilja på staten, samhället och partiet.
Ett lite bortglömt skäl till att Socialdemokraterna alltid är beredda att sälja ut all sakpolitik för regeringsmakten är att partiet vet hur viktigt det är att tillsätta olika myndighetschefer, chefsutredare, ordföranden i statliga kommittéer, rektorer vid universiteten och så vidare. Att den S-märkte politruken Dan Eliasson i åratal kunnat valsa runt som myndighetschef på varje politiskt-strategisk myndighet - inklusive Migrationsverket, Polisen och Försäkringskassan – är bara det mest frapperande exemplet på denna kultur.
Socialdemokraterna vet att bygga upp lojalitetsband vid sidan av de formella maktstrukturerna. På så vis utvecklas en institutionell miljö där bara vissa perspektiv lyfts fram, viss forskning bedrivs och vissa beslut tas. Människor börjar förr eller senare tänka på sin egen karriär. Den svenska konsensuskulturen är också ett uttryck för hur stark maktkoncentrationen är i detta åsiktsmässigt homogena land. Det ena ger det andra.
När Anders Ygeman (S) under presskonferensen talade om att ”auktoritära” partier vill åt utnämningsmakten log nog Sigmund Freud i sin himmel. Vi talar alltså om samme Ygeman som själv fick avgå efter att ha hjälpt till att mörka sanningen kring transportstyrelseskandalen 2017 – en härva som verkligen var ett hot mot rikets säkerhet. Socialdemokrater i maktställning kan vara häpnadsväckande skamlösa, ett uttryck för en partikultur där ändamålet alltid helgar medlen. Vissa skulle nog kalla det auktoritärt, men det räcker gott att se hur cyniskt agerandet är.
Får den rödgröna sidan regera vidare kommer S med stödpartier ha suttit vid makten i tolv år 2026. Det innebär att de kunnat utnämna lojala beslutsfattare på i stort sett varje chefsstol i svensk förvaltning. Det innebär ytterligare riktade anslag till ett i hög grad konstgjort civilsamhälle där regeringstrogna aktivister av olika slag hålls under armarna ekonomiskt. Det innebär ytterligare fyra år av värdegrundskampanjer runt om på arbetsplatser i Sverige, vars konsekvens är att det rationella samtalet kring samhällsproblemen omöjliggörs.
Någon idé att vända sig till facket är det sällan för den som anses obekväm av politiska skäl. De flesta fackföreningar har sina uttalade sympatier hos den nuvarande regeringen med stödpartier. Dessa sympatisörer är, om mindre uttalade, även starkt överrepresenterade bland dem som ges utrymme i den traditionella svenska offentligheten. Merparten av dem med tillgång till spalter och tv-tid – tyckonomin – motarbetar mer eller mindre skickligt oppositionen. S har även en mängd gamla sidoorganisationer – Hyresgästföreningen, ABF, PRO – för att bara nämna några där lojala anhängare kan finna försörjning.
Att påpeka hur maktstrukturerna rent faktiskt ser ut i Sverige döms ofta ut som konspirationsteorier. Men det behövs ingen konspiration för att ingjuta en viss känsla, ett visst socialt tryck, ett visst tankemönster som styr samtalet. Uppmuntras kritiskt tänkande i svensk förvaltning och offentlighet i dag?
Socialdemokrati 2022 handlar bara till en mindre del om ekonomisk politik – därav preferensen för det närmast nyliberala Centerpartiet. Det avgörande för maktinnehavet har i stället blivit att behålla makten över tanken. Att hålla tillbaka medborgarnas försök att skaffa sig egen kunskap och ett självständigt förhållningssätt till makten. Att skapa en tystnadskultur i de etablerade institutionerna. Många är de som mer eller mindre medvetet spelar med i detta syfte.
I ett större och längre perspektiv är detta det främsta skälet till varför Sverige behöver växling vid makten.
