Liberalerna lyckades att hålla sig kvar i riksdagen bara tack vare en heroisk slutspurt. Det konstaterar partiets eftervalsanalys som kom i veckan. Samtidigt är analysen på det klara med att partiet håller på att raderas ut från Sveriges karta.
Nära 300 000 svenskar eller 4,61 procent – röstade på Liberalerna i riksdagsvalet. Det var en minskning med drygt 50 000 röster. Partiet förlorade 0,88 procentenheter och fyra riksdagsmandat. Ändå andas eftervalsanalysen en lättnadens suck.
Bara några månader före valet hade partiet legat på två procent i opinionsmätningarna. Uppryckningen berodde enligt analysen på partiledaren Johan Pehrson och på att partiet tydligt positionerade sig i regeringsfrågan. De dåliga oppositionssiffrorna i slutet av mandatperioden härleds till att partiet vacklade mellan rödgrön och borgerlig regering. Tre fjärdedelar av de liberala väljarna definierar sig som höger på den politiska skalan.
Viktigt för Liberalerna var också att man vann tillbaka förtroende i skolfrågan. Under slutet av valrörelsen svarade 16 procent att de ansåg L ha den bästa skolpolitiken.
Vilka var då de negativa faktorerna? Eftervalsanalysen ser problem med ”partiets interna kultur”. Som exempel lyfter den fram behandlingen av Nyamko Sabuni. Hon motarbetades öppet av ledande företrädare. Den interna tonen var hård och uppgifter läckte kontinuerligt från partistyrelsen till pressen. I valrörelsen fortsatte ledande företrädare att köra egna budskap vilket ledde till att partiet upplevdes som spretigt.
Andra negativa faktorer var att L återigen misslyckades med att nå unga väljare. Liberalerna förblir ett av Sveriges äldsta partier, även sett till väljarunderlaget. Eftervalsanalysen ser det också som en besvikelse att jämställdhetsfrågorna hamnade i bakgrunden. Kampanjen som lyfte fram ”killen vid grillen” hade en tydlig målgrupp. Men motsvarande arbete för att få kvinnliga väljare att identifiera sig med partiet saknades.
Det stora hotet ser dock Liberalerna i geografin. Partiet håller på att försvinna från kartan. Ovanför Dalälven har man åkt ur samtliga regioner utom traditionellt frisinnade Västerbotten. I tidigare fästet Värmland tappade man sitt enda riksdagsmandat. I Västra Götaland har partiet bara riksdagsmandat i den urbant storstadsnära västra valkretsen. De tio bästa valdistrikten fanns alla i Stockholm eller Skåne.
För att ta tillbaka terräng föreslår eftervalsanalysen att partiet ska ”återerövra residensstäderna”. Det är ett intressant grepp. Det var i de mellanstora städerna med högskolor, sjukhus och regionala förvaltningar som partiet länge fick många röster bland framför allt tjänstemän. Idag är den medelstora staden bortglömd som politisk utgångspunkt. I de senaste valen har partierna fokuserat på storstäderna, och i årets val var det landsbygden som var på modet. Liberalernas eftervalsanalys hoppas att valen 2024 (EU) och 2026 ska bli ”en renässans för residensstaden”. Ambitionen är lovvärd, men kräver en genomtänkt strategi som vi ännu inte sett.
