Vem ska rusta upp Sverige? President Trump håller i rasande fart på att förstöra den västerländska världsordningen. Natos artikel 5, som stipulerar att ett väpnat angrepp mot en eller flera av parterna i Europa eller Nordamerika ska betraktas som ett angrepp mot samtliga parter, är i praktiken satt ur spel. Ingen litar idag på att USA är beredd att städja ett Nato-land som hotas av Ryssland.
Sverige behöver snabbt och effektivt bygga upp ett trovärdigt invasionsförsvar. Denna upprustning behöver ske både nationellt och gemensamt med övriga Europa.
Min uppfattning är att Sverige behöver få till en ordning där upprustningen av försvaret läggs utanför målet om balans i de offentliga finanserna. Det betyder i praktiken att upprustningen av det svenska försvaret ska betalas av lånade pengar. Sverige har idag en statsskuld på drygt 30 procent. Genom att lägga försvaret utanför balansmålet undviks en situation där försvarsförmåga ställs mot vård, skola och omsorg.
Detta verkar nu också vara regeringens plan. Regeringen och SD har meddelat att de avser lånefinansiera de kommande tio årens ökade anslag till försvaret. Utmärkt! Sveriges låga statsskuld gör att vårt land kan bedriva en lånefinansierad upprustning under de kommande åren utan att vi skulle vara i närheten av att överskrida den nivå av skuldsättning som är normalläget inom Kontinentaleuropa.
Men Sverige kan inte slänga sedelbuntar på ryssen för att citera min kollega LO-ekonomen Anna Almqvist. Det är inte Sveriges offentliga finanser som är restriktionen när vi nu snabbt måste rusta upp från blåa och röda regeringars omdömeslösa nedrustningsrustningspolitik. Det räcker inte med pengar. Restriktionen är inte finansiell. Den är real.
För att rusta upp behövs nya vapenfabriker som kan producera alla de vapen och ammunition som krävs. Då krävs snabba tillgångsprocesser. Att vi sätter stopp för privatpersoner som överklagar och hindra tester och provskjutning.
Vi behöver investera i offentlig infrastruktur – alltifrån Malmbanan till elnäten.
Men framförallt krävs fler yrkesskickliga arbetare. Sverige behöver fler elektriker, mekaniker, snickare, montörer, brandmän och undersköterskor. Unga människor måste utbildas till handfasta praktiska och produktiva yrken.
Sverige har inte råd att fortsätta med en situation där över 60 procent av ungdomarna läser teoretiska program på gymnasiet. Istället behöver vi få till ett läge där ungdomar läser gymnasieprogram som ger dom en yrkesidentitet som gör dom till en del av upprustningen av försvaret – oavsett om det är som industriarbetare i försvarsindustrin, ambulansvårdare som ska ta hand om skadade och sjuka, byggnadsarbetare som bygger de nya fabrikerna eller som yrkessoldater i det svenska försvaret.
Sveriges ökade försvarsbehov kräver att vi nu en gång för alla orkar ställa om från en politik där alla skulle bli akademiker. Tvärtom behövs nu politiska förslag som ger akademiker möjlighet att bli arbetare.
VI behöver höja statusen för yrkesarbetare. En bra början är att höja lönen för de miljoner arbetare som bär upp Sverige och får det att funka – i fredstid och i krigstid.
