Rättvisa är att behandla alla människor lika trots deras inneboende olikheter. Alla avsteg från denna princip resulterar i orättvisa. Det är därför kvotering på basis av exempelvis kön eller etnicitet alltid är principiellt fel. Men också annan slags uppdelning, oavsett bevekelsegrund, som har sin utgångspunkt i faktorer som människor inte kan påverka är alltid fel.
Mot denna bakgrund är det häpnadsväckande att Diskrimineringsombudsmannen (DO) inte finner att den muslimska friskolan Al Azharskolan ägnat sig åt diskriminering när personalen delat upp eleverna utifrån deras kön i samband med skolans bussturer; flickorna hänvisades till att gå på i bussens bakre del, medan pojkarna fick gå på i den främre. Däremot anser DO att skolans systematiska uppdelning av eleverna under idrottslektionerna riskerar att diskriminera. Tur är väl det!
Bägge fenomenen symboliserar emellertid samma sak: avsteg från den liberala principen om likabehandling. Vid det här laget, med vår historiska erfarenhet från alla världens hörn, borde denna princip vara okränkbar. Uppdelningen, oavsett var den inträffar eller vem den drabbar, cementerar ofrihet och undanröjer individens möjlighet att påverka sitt eget liv. Detta var sant i USA på 50-talet, i Sydafrika under apartheid, i samtidens Saudiarabien och dessvärre nu också i delar av dagens Sverige.
Men det finns ytterligare en dimension som handlar om invandrades möjlighet att integreras i det svenska samhället. I samband med Kalla Faktas avslöjande om uppdelningen på Al Azharskolan påtalade Astrid Schlytter, docent i rättssociologi vid Stockholms universitet, det uppenbara: "När man legitimerar föräldrarnas värderingar så hindras integrationen" (SvD 4/4).
I en tid när splittringen i samhället växer, när segregationen uppges vara förklaringen till social utslagning och kriminalitet, är det än viktigare att samhället och då inte minst skolan vågar stå fast vid grundläggande liberala värderingar som den om likabehandling. Med andra ord, om segregationen kan förklara många av de problem som samhället brottas med kan inte samma samhälle samtidigt agera på ett vis som motverkar integrationen.
Precis som Schlytter konstaterar är det människor, inte värderingar, som ska åtnjuta lika värde. I Sverige ska alla människor behandlas lika, undantag ska inte göras utifrån någons kön, religion, etnicitet eller sexuella läggning. Det är landvinningar som människor i andra länder offrar livet för. Landvinningar som vi ska vara stolta över och aldrig kompromissa om.
