Om Rakhmat Akilov hade utvisats i enlighet med de beslut som svenska myndigheter fattat hade han inte kunnat begå det bestialiska terrordåd på Drottninggatan som han nu sitter häktad för. Det är en smärtsam insikt som inga kärleksmanifestationer i världen kan överskugga. Det är en insikt som riktar strålkastaren mot ett system som våra politiker ytterst är ansvariga för. Ett system där Migrationsverkets, Migrationsdomstolens och Migrationsöverdomstolen avgöranden i alltför stor utsträckning kommit att bli symboliska - utan reella möjligheter att verkställa lagakraftvunna domar och beslut undermineras nämligen hela legitimiteten i vår lagstiftning. Och med legitimiteten faller på sikt förtroendet.
När det nu tycks råda enighet, från vänster till höger, om att ett ja ska vara ett ja, och ett nej ett nej, är det viktigt att resurser tillskjuts till den ordningsmakt som har att verkställa statens beslut. Det är inte en höger- eller vänsterfråga; utan en välfungerande ordningsmakt blir de fagra talen om det öppna samtalet inget mer än tal och ord, friheten i det öppna samhället förutsätter ordning.
Därtill måste det system - som i praktiken har inneburit att man sett mellan fingrarna när människor ignorerat lagakraftvunna domar och beslut, där polisen saknat resurser att verkställa beslut i de fall när de som fått avslag inte frivilligt underkastat sig dessa, där politiker från höger till vänster i strid med den reglerade invandring som de själva lagstiftat om tillerkänt illegala invandrare rättigheter som i vanliga fall enbart tillfaller den med uppehållsrätt i landet - omedelbart upphöra.
Att människor som inte har rätt att vistas i Sverige inte ska få göra det (och givetvis inte heller kunna uppbära en rad skattefinansierade rättigheter) har inget att göra med att de alla skulle kunna vara potentiella terrorister. Det har att göra med att dessa människor inte ska vara kvar här då vi har en i riksdagen beslutad ordning om reglerad migration. Den innebär att de som saknar asylskäl därmed också saknar rätt att visats här. Detta kan man givetvis ogilla och då står det en fritt att övergå till oreglerad invandring.
I Sverige har det länge ansetts inhumant att anse att lagar ska följas också på detta område. Men det är det enda principiellt hederliga. Om man värnar om rättsstatens principer kan man inte göra skillnad på olika lagar beroende på vem som förväntas underställa sig dem. Att som politiker å ena sidan stå fast vid den reglerade invandringen och å andra sidan tillerkänna den som går under jorden en uppsättning skattefinansierade rättigheter urgröpersåväl rättsstatens som välfärdens långsiktiga legitimitet.
"Genom den ingångna överenskommelsen, som Moderaterna borde fortsatt att motsätta sig, diskvalificeras inte bara myndigheternas och rättsväsendets beslut, utan själva grunden - det vill säga de politiska avvägningarna och intentionerna - i det demokratiska systemet.", skrev jag i mars 2011 apropå Alliansregeringens och Miljöpartiets överenskommelse om vård och skola för illegala invandrare, så kallat papperslösa (Barometern).
Om S och M nu, sent omsider, insett värdet av principer bör de omgående, inte bara i ord utan i handling, se över den kontraproduktiva lagstiftningen på området - för medborgarnas, för de asylsökandes och för det demokratiska systemets skull.
