Ödmjukhet har aldrig varit Socialdemokraternas starkaste gren. Men i slutet av förra året, när partiet presenterade en uppdaterad samhällsanalys inom en rad politikområden, verkade det som att Socialdemokraterna äntligen hade lärt sig konsten att erkänna sina misstag.
Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar, som var en av författarna till en uppmärksammad rapport om partiets syn på integration och invandring, lanserade en medial botgöringsturné. Hon syntes i så gott som alla stora medier och sa att det fanns anledning för partiet att vara ”djupt självkritiskt” (AB 27/11). Partisekreteraren Tobias Baudin meddelade vid en presskonferens att: ”Det är helt uppenbart att Sverige, men faktiskt också vi socialdemokrater behöver göra mer och säkerligen annorlunda” (Altinget 29/11).
Jag erkänner, jag gick på det. Det verkade som att Socialdemokraternas nya samhällsanalys var början på en ny era och ett mer ödmjukt parti. Men efter ett tag blev det tydligt att partiet inte var det minsta intresserat av genuin självrannsakan. Det främsta syftet med den så kallade självkritiken var att kunna beskylla andra för partiets misstag.
Som när den klimatpolitiska talespersonen Anna-Caren Sätherberg, i samband med ytterligare en rapport, passade på att kritisera Miljöpartiet för att den forna S/MP-regeringens miljöpolitik inte var tillräckligt klassmedveten och spädde på klassklyftor (GP 18/12). Trots att Socialdemokraterna var det överlägset största partiet i koalitionsregeringen. Sen har det fortsatt på samma spår.
Strax efter nyår krävde Baudin att statsminister Ulf Kristersson skulle be om ursäkt för sin skuld i flyktingkrisen 2015 eftersom Kristersson var minister i Reinfeldt-regeringen 2010-2014 som liberaliserade migrationspolitiken (AB 4/1). Trots att det var Socialdemokraterna som hade regeringsmakten från och med 2014 och att dåvarande statsminister Stefan Löfven sa att det inte fanns någon gräns för hur många flyktingar som Sverige kunde ta emot, fram tills att migrationspolitiken stramades åt hösten 2015.
Partiledaren Magdalena Andersson fortsatte med Socialdemokraternas alternativa historieskrivning i en utfrågning i P1 Morgon förra veckan (SR 17/1). När oppositionsledaren fick frågan om Socialdemokraterna hade ansvar för migrationspolitiken under flyktingvågen 2015 svarade hon att det var en politik som partiet ärvde från Alliansregeringen. Det var så den politiska realiteten såg ut 2014, sa Andersson. Som om att Socialdemokraterna inte hade någon som helst möjlighet att välja en annan väg eller agera annorlunda.
Med andra ord: När en borgerlig regering begår misstag så bär den allt ansvar själv. När en socialdemokratiskt ledd regering gör fel så kan det bero på allt från tidsanda till olyckliga omständigheter och tidigare regeringars politik. Om det här ska föreställa socialdemokratisk självkritik vill man inte veta hur socialdemokratisk självgodhet ser ut.
