Ett nytt fenomen har dykt upp: ”thaimouten” (SVT 25/3). Medelklassföräldrar med möjlighet att distansarbeta tar sina barn ur skolan mitt i terminen och drar till Thailand i stället för att jobba ifrån Sverige. Man slipper den eviga svenska vintern, barnen får leka i solen och man kan hamra på datorn från stranden i stället för från hemmakontoret.
En thaimout kan fungera – om eleven får ledigheten beviljad från skolan. Problemen uppstår när föräldrarna ser skolplikten som en rekommendation snarare än en skyldighet och helt sonika åker i väg utan att ha fått ledigheten beviljad. För så länge som Sverige har skolplikt för elever upp till nionde klass, och inte läroplikt som i en del andra länder, går det inte att ta barnen ur skolan hursomhelst.
I flera fall har kommuner valt att belägga föräldrarna med vite för varje förlorad skoldag. Exempelvis fick en familj i Solna betala 50 000 kronor till kommunen efter att ha åkt på långsemester till Thailand – trots att de fick avslag på sin ledighetsansökan från rektorn (Mitt i Stockholm 3/4). Nu riskerar en familj i Växjö böter på 24 000 kronor för att ha brutit mot skolplikten och åkt till Thailand utan beviljad ledighet (P4 Kronoberg 24/1). De ska vara glada för att Sverige inte jobbar efter österrikisk modell och stänger av eleverna från skolan eller sätter föräldrarna i fängelse (Vi lärare 22/2).
En del sluga föräldrar har hittat andra sätt för att kringgå skolplikten. Läraren Maria Wiman vittnar om föräldrar som inte ens bryr sig om att ansöka om ledighet, utan sjukanmäler barnen i stället (SVT 15/4). För det första visar de sina barn att det är okej att ljuga för egen vinning. För det andra kompromissar de med barnens skolgång för att få en billigare sistaminutenresa till solen. För det tredje lär de sina barn att inte respektera skolan som institution. Varför ska barnen bry sig om vad lärarna säger om inte ens föräldrarna gör det?
Även om thaimout-barnen kan ha deltagit i undervisning när de var på semester – det finns exempelvis en svensk skola i Koh Lanta i Thailand – är risken ändå överhängande att de ligger långt efter sina klasskamrater i Sverige när de väl kommer tillbaka. Avbrottet i skolgången blir plötsligt lärarnas ansvar. För det kommer att vara upp till dem att se till att eleven hänger med och tar igen allt som den har missat. Som om inte Sveriges lärare hade tillräckligt att göra utan att lägga på ytterligare en börda.
Dock verkar en del föräldrar tänka mer på den egna bekvämligheten än hur det påverkar barnens skolgång på längre sikt. För vuxna går det ju alldeles utmärkt att vara digitala nomader. Det finns gott om jobb där det inte spelar någon roll om du programmerar från en soffa i Göteborg eller en strandstol i Thailand. Men skolan fungerar inte så, det är inte lika enkelt för barn att bara plocka upp en dator och arbeta på distans. Det visar inte minst erfarenheterna av pandemin då elevers skolresultat världen över försämrades på grund av den påtvingade distansundervisningen (Vi lärare 22/6 2022).
Det finns de som avfärdar kritiken mot thaimout-familjerna som ett klassiskt fall av jantelagen, eller avundsjuka. Men det handlar varken om jante eller svensk småsinthet. Det handlar om att det är nonchalant att tro att man står över lagen.
