Digitalisering utmålas ofta som lösningen på allsköns problem, inte minst inom sjukvården. Och särskilt av dem som står att tjäna grova pengar på den. De målar gärna upp en bild av alla de effektiviseringar och kostnadsbesparingar som kan göras med hjälp av digitalisering.
Det är onekligen ett lockande löfte med tanke på de svårigheter som sjukvården står inför de kommande åren, med brist på vårdpersonal i kombination med en åldrande befolkning som kommer att kräva alltmer vård. Det är inte konstigt om kommun- och regionpolitiker får något glansigt i ögonen när de föreställer sig hur de kan kapa kostnader i budgeten med hjälp av mer digitalisering.
Men de bör sakta i backarna. Enligt forskningsrapporten Digitalisering av svensk vård och omsorg från SNS kommer digitaliseringen inte att lösa sjukvårdens största problem, i alla fall inte inom överskådlig framtid. Den kan visserligen förbättra produktiviteten, bland annat tack vare förbättrade tekniska hjälpmedel, större tillgång till hälsodata och viss automatisering av slitsamma arbetsuppgifter som tunga lyft – där robotar skulle kunna vara till hjälp. Men dess potential att minska kostnader och öka effektiviteten inom vården är mer begränsad än vad de digitala bondfångarna hävdar.
För det första för att sjukvården är en komplex bransch som kräver mycket personal och individuellt bemötande. Den är ingen löpande band-verksamhet där människor enkelt kan bytas ut mot maskiner. Patienter är inte produkter som alla fungerar likadant och har samma egenskaper. God vård innefattar ett gott bemötande av personer som befinner sig i en svår situation och förtjänar empati och omsorg. Även om vissa arbetsuppgifter kan automatiseras kommer sjukvården fortfarande att behöva riktiga människor av kött och blod.
För det andra ska inte politiker inbilla sig att ökad digitalisering kommer att leda till en situation där de slipper göra svåra avvägningar om vem som ska få tillgång till vad. Digitaliseringen frigör inte så pass mycket resurser att det går att ge allt till alla. Även framöver kommer det att finnas behov av att prioritera mellan patientgrupper och verksamheter.
För det tredje innebär digitalisering av sjukvården inte nödvändigtvis att vårdbehovet minskar eller att de som är i störst behov av vård får tillgång till den. Snarare är det människor som är relativt friska, välutbildade och bor i storstäder som använder sig mest av olika digitala tjänster inom vården. Det lär snarare leda till ökade kostnader för vården, inte minskade.
Politiker som jobbar med frågor som rör vård och omsorg måste våga ställa tuffa frågor till de digitaliseringsentreprenörer som vill sälja på dem just sina lösningar. Vilka problem löser den här teknologin? Är den enkel att använda för personalen som kommer att behöva jobba med den dag ut och dag in? Kommer den här tekniken att förbättra livet för patienterna, eller bara för dem som försöker att sälja den?
