Naomi Abramowicz
Naomi Abramowicz Bild: Anna Tärnhuvud

Naomi Abramowicz: Ökat hedersförtryck visar på misslyckad integration

Hedersnormerna stärks bland barn till invandrare från Mellanöstern och Nordafrika.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

För fem år sedan kom en undersökning om hur många ungdomar i Stockholm, Göteborg och Malmö som lever under hedersnormer (GP 8/11 2018). Enligt undersökningen utsattes var sjätte niondeklassare i Göteborg för hedersförtryck.

Nyligen kom en uppföljande studie beställd av Göteborgs stad, enbart om Göteborg, som visar att andelen unga som lever under hedersförtryck har fördubblats sedan 2018. Den grupp som är mest drabbad är muslimska invandrarungdomar med bakgrund i Mellanöstern och Nordafrika. Det är framför allt de som tvingas anpassa sina liv för att värna släktens så kallade heder. Normerna upprätthålls med fysiskt eller psykiskt våld, eller båda två.

ANNONS

Studien innehåller flera intressanta fynd och bör läsas av fler än politikerna i Göteborgs stad.

Bland annat visar den varför det är en usel idé att sortera in hedersvåld under det breda begreppet ”mäns våld mot kvinnor”. Dels för att hedersvåld inte bara drabbar flickor, utan även pojkar. Dels för att det, enligt de svarande själva, är mammorna som främst utsätter ungdomarna för våld – inte papporna.

Rapporten illustrerar också det stora värderingsgapet som finns mellan unga som tillhör majoritetssamhället och dem som är från en hederskultur. Bland dem som är uppvuxna med oskuldsnormer eller våldsnormer är inställningen till individuella fri- och rättigheter villkorad. Exempelvis anger en femtedel av pojkarna som lever med oskuldsnormer att det är ”jättedåligt” att kvinnlig könsstympning är förbjudet. Nästan hälften av pojkarna som lever med oskuldsnormer tycker att det är ”jättedåligt” med samkönade äktenskap.

Det mest oroväckande med rapporten är att hedersnormerna inte verkar avta, utan öka. Det säger mycket om hur illa integrationen fungerar i Sverige. Förut sågs det som självklart att ju längre en grupp befann sig i Sverige, desto mer skulle dess normer börja likna de svenska när det gäller synen på sådant som jämställdhet, demokrati och individuella fri- och rättigheter. Den logiken kan appliceras på flera av de grupper som invandrade till Sverige under 1900-talet. Men den verkar inte gälla längre.

ANNONS

Det verkar som att integrationsprocessen rullas tillbaka när den berörda gruppen är så pass stor att den inte längre behöver anpassa sig efter majoritetssamhällets värderingar. Följden blir att det skapas ett miniatyrsamhälle i samhället där det är den svenska synen på individuella fri- och rättigheter som är avvikande. En rapport från i höstas från Göteborgs stad visar att delar av den personal inom förskola och skola som själva har invandrarbakgrund till och med hjälper föräldrarna att upprätthålla hederskulturen, genom att kontrollera barnen när de inte är i hemmet. I vissa fall rapporterade de till och med tillbaka till föräldrarna om barnen gör något som bryter mot hedersnormerna.

För att kunna göra något åt hedersförtrycket måste stadens politiker både förstå dess omfattning och vilka uttryck det tar sig. Den här studien visar hur mycket som finns att göra.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS