Något var på väg att gå sönder. Det var i varje fall Socialdemokraternas mantra i valrörelsen 2014. En svartmålning av Sverige, hävdade Moderaterna då. Valrörelsen blev en kamp om verklighetsbeskrivningen; hade Sverige blivit bättre eller sämre under den borgerliga regeringens styre?
Nu är det ombytta roller. Socialdemokraterna försöker envist teckna upp en bild av att det går ganska bra för Sverige. Samtidigt uppmärksammar Moderaterna problemen, men undviker att ta upp sitt ansvar för att situationen ser ut som den gör.
Bara drygt ett år efter valet lanserade Moderaterna en höstkampanj med budskapet att Sverige är på väg åt fel håll. Men vad har egentligen förändrats under dessa två år som passerat sedan de, likt Socialdemokraterna nu, var nöjda med situationen? Nog för att mycket har fortsatt att gå åt fel håll: sjunkande skolresultat och lärarbrist i skolan, långa köer inom sjukvården och problem inom poliskåren som äventyrar människors trygghet. Men nyckelordet här är “fortsatt”, det är inte under innevarande mandatperiod som alla problem har uppstått.
Nej, den största förändringen är inte tillståndet – utan att Moderaterna inte längre sitter vid makten. Att i regeringsställning använda den retorik som man har nu hade varit att underkänna den egna politiken, vilket inte fungerar när man gör anspråk på att bli omvald. Desto större utrymme finns att kritisera i opposition, men då bör man också vara ärlig med vad den handlar om: att man inte var tillräckligt förutseende i regeringsställning.
I en undersökning som Inizio gjort på uppdrag av Aftonbladet framkommer att 69 procent av de tillfrågade männen och 50 procent av de tillfrågade kvinnorna tycker att utvecklingen i Sverige går åt fel håll (Aftonbladet 20/9). Det är alltså inte kampen om verklighetsbeskrivningen som Moderaterna behöver vinna, utan kampen om trovärdigheten. Där är det inte Socialdemokraterna som är den stora motståndaren, utan de själva.
Om Moderaterna vill äntra Rosenbad igen så räcker det inte att uppmärksamma problemen, de måste också jobba på att återfå den trovärdighet som har gått förlorad. Annars kommer de borgerliga väljarna misstro deras förmåga att ställa saker till rätta om de skulle återfå regeringsmakten. För att lyckas med detta kan de inte bara tala om att situationen förändrats. De måste också vara mer kritiska till att de själva inte gjorde mer för att hejda utvecklingen när de hade möjligheten.
