Det sista mandatet i Göteborgs kommun ligger och dallrar på marginalen. Ett tag såg det ut som att S, V och MP hade egen majoritet med 41 mandat av totalt 81 platser i fullmäktige. Men så trillade mandatet över och de rödgröna förlorade sin majoritet. Den slutliga röstningen är inte klar, men mycket talar för att mandatet stannar där det nu ligger.
Kanske är Socialdemokraternas gruppledare, Jonas Attenius, inte så ledsen som man kan tro över det. S sitter nämligen på en bra förhandlingsposition oavsett. Exempelvis kan Socialdemokraterna försöka locka över Centerpartiet med sina tre mandat till den rödgröna sidan.
Mer tveksamt är dock om Centern och dess ledare Emmyly Bönfors är intresserade av att ingå i en koalition med ett stort Vänsterparti. Det borde de inte vara. Centern skulle med sina tre mandat ätas upp i det sällskapet.
Det betyder emellertid inte att Attenius har slut på alternativ. Attenius har sagt sig sträva efter en majoritetskoalition. Det har han goda skäl för. C må ha svårt att samarbeta med SD men de kan mycket väl rösta emot röda förslag tillsammans. Men om S vänder sig högerut, mot mitten, kan man snickra ihop en fungerande majoritet. S, D, L, KD, MP och C har tillsammans 44 mandat. En inte helt enkel ekvation, där många viljor ska jämkas samman, men en sakpolitiskt möjlig lösning – givet att alla inblandade sätter stadens bästa framför snäva partiintressen.
Mittenstyre vore att föredra för Göteborgs del – och även för vågmästaren Centerpartiet. Vi skulle slippa skattehöjningar eller att insatser mot islamism och för ordning på gatorna rullas tillbaka under V:s inflytande. Vi skulle slippa minoritetsregerande.
För Moderaterna ser spelplanen svårare ut. För att fortsätta regera måste man i praktiken ha Centern och SD i samma ”regeringsunderlag”. Även om det skulle kunna knåpas ihop ”informellt”, så skulle det ändå vara tydligt för alla inblandade – inklusive Centerns partistyrelse – att det förhandlades under bordet. SD skulle bland annat vara tvungna att rösta på alliansens budget för att få igenom den gentemot ett rödgrönt alternativ.
Är Centerväljarna i Göteborg redo för ett informellt SD-samarbete? Är Bönfors det? Är Jörgen Fogelklou (SD) beredd att låta SD-mandaten utnyttjas utan att få vara med på lika villkor? Det är tveksamt.
Läget visar på dilemmat som Centern satt sig i. I sak vill C gärna samarbeta med Göteborgsalliansen, men man har svårt att ta steget på grund av SD-tabut. Detta trots att det på lokal nivå knappast finns några allvarligare stridigheter mellan C och SD utöver rena symbolfrågor.
C-dilemmat är än värre i många mindre kommuner där Centern och Socialdemokraterna varit varandras naturliga motpoler och historiska konkurrenter. Där kan C och SD ofta stå närmare varandra än C och S. Det är knappast en slump att SD gått fram rejält på C:s bekostnad i många landsbygdskommuner.
I Göteborg är det dock svårt att se en lösning där både C och SD ingår. Här blir därför en S-ledd mittenkoalition det minst dåliga alternativet. Det skulle kräva stor ödmjukhet från S sida, både vad gäller poster och sakpolitik. Men i nuläget är det svårt att se ett mer stabilt alternativ som inte innebär att S och M gör upp sinsemellan.
