Strunta i New York, åk till Gårdsten i stället. Det sa den dåvarande polisområdeschefen Ulf Merlander i en intervju i GP för några år sedan (16/4 2021). Han var trött på politiker som hämtade inspiration från utländska metropoler, i stället för att uppmärksamma vad som faktiskt fungerar när det gäller att bekämpa otrygghet och kriminalitet på hemmaplan.
Som Gårdsten, som har lyckats lämna Polisens lista över särskilt utsatta områden och numera ”bara” är ett riskområde. En av de viktigaste aktörerna för att öka tryggheten har varit det kommunala bostadsbolaget Gårdstensbostäder, där Ulf Merlander snart tar över som vd.
Politikerna har faktiskt lytt den före detta polischefens råd. Representanter för kommunala bostadsbolag, partiledare och lokalpolitiker har flockats till Gårdsten. Men det är ingen som har tagit efter bostadsbolagets arbetssätt, enligt Merlander. ”Detta är ingen enkel lösning, men här kommer man och ser något som faktiskt fungerar. Då kan jag tycka att man måste försöka genomföra de förändringarna när man kommer hem”, säger han till SvD (13/1).
Modellen föreskriver dels ökat medbestämmande med trygghetsvärdar, hyresgäster i bolagsstyrelsen och en löpande dialog med de boende. Dels ställer den tydliga krav på hyresgästerna.
Det handlar exempelvis om att den som hyr ut olovligt i andra hand får kontraktet uppsagt direkt. Den som inte betalar hyran i tid får ett inkassokrav inom tio dagar, och riskerar att bli avhyst om denne är mer än en månad sen med hyran. Därtill råder det nolltolerans mot all form av kriminell verksamhet i de gemensamma utrymmena, som trappuppgångar – ett vanligt tillhåll för knarkförsäljning.
Det kan även förekomma att hyresgästernas legitimation kontrolleras för att säkerställa att rätt personer bor i lägenheten ifall hyresvärden fått nys om att det pågår oegentligheter. Dels för att bostäderna ska gå till dem som stått i kö. Dels för att det närmast hör till vanligheterna att kriminella bor i andra, tredje eller till och med fjärde hand för att undvika lagens långa arm.
Gårdstensbostäders krav framstår som fullt rimliga. Men modellen har ändå kritiserats för att vara för tuff och innehålla för många inslag av kontroll (Hem & hyra 12/4 2019).
Fast det är knappast Gårdstensbostäders åtgärder som är för tuffa. Det är snarare andra kommunala bostadsbolag som inte agerar tillräckligt kraftfullt för att skapa en trygg boendemiljö för alla de hyresgäster som faktiskt sköter sig. Det innebär en miljö som är fri från klotter, oreda och kriminalitet där de boende kan trivas och känna sig hemma.
Om fler allmännyttiga bostadsbolag i utsatta områden vågade ställa högre krav på sina hyresgäster skulle hela områdens utveckling kunna vändas, och de skötsammas boendemiljö förbättras på köpet.
