Nationella Fronten i Frankrike var länge sett som ett högerextremistiskt pariaparti. När dess ledare Jean-Marie Le Pen gick vidare till andra omgången i presidentvalet 2002 fick den sittande borgerlige presidenten, Jacques Chirac, 82 procent av rösterna. Franska folket stod enat mot ytterhögern.
Sedan dess har det franska politiska landskapet ritats om fullständigt. Nationella Fronten har bytt namn till Nationell Samling, Jean-Marie lämnade över till sin dotter Marine 2011 som sedermera bröt helt med sin far och uteslöt honom ur partiet på grund av hans återkommande antisemitiska slirningar. Idag är Nationell Samling Frankrikes överlägset största parti i opinionsmätningarna.
Detta beror inte enbart på att NS reformerat sin framtoning. Faktum är partiet i allt väsentligt står för samma politik som tidigare, även om det intagit en mer pragmatisk hållning. Exempelvis vill NS inte längre lämna EU utan reformera unionen inifrån. Inflytande på EU-nivå framstår inte längre som en omöjlig tanke. Partiet väntas i år gå starkt framåt i EU-parlamentsvalet. NS ser faktiskt ut att kunna bli det enskilda parti som får flest mandat i hela Europa (DN 21/4).
Det innebär Le Pens parti kan få fler än alla de svenska mandaten sammantaget. Tillsammans med väntade framgångar för det italienska regeringspartiet ”Italiens bröder” och tyska AfD väntas det ge ytterhögern betydligt större inflytande i EU-parlamentet efter valet. I kombination med den traditionella högern ser man ut att nå majoritet. Även om det knappast leder till något regelrätt samarbete – både AfD och NS har en mjuk inställning till Ryssland, vilket är ett rött skynke för flertalet högerpartier – ger det möjlighet för högern och ytterhögern att tillsammans blockera förslag man inte gillar.
Men EU-parlamentet är trots allt en sidoarena i fransk politik. Marine Le Pen satsar på det som hennes far aldrig var i närheten av – att vinna det franska presidentvalet 2027. I opinionsmätningarna leder hon eller ligger jämsides med möjliga motkandidater i en andra valomgång (franska presidentval har i regel en andra valomgång mellan de kandidater som fått flest röster i första omgången).
Partiledarskapet har hon sedan november lämnat över till den omåttligt populäre, 28-årige Jordan Bardella – son till italienska immigranter och uppväxt i en av Paris utsatta förorter. Bardella går inte minst hem bland unga väljare och kombinerar partiledarskapet med att synas mycket på sociala medier och vara partiets förstanamn i EU-parlamentsvalet – det tar bara två timmar mellan Paris och Bryssel med tåg.
Hur ska man då förstå att Nationell Samling har fått sådan vind i seglen? Partiets ändrade framtoning är förstås en central faktor. Men en lika viktig förklaring är de traditionella franska partiernas kollaps, något som även sittande presidenten Emmanuel Macrons framgångar byggt på och bidragit till. En annan förklaring är Frankrikes alltmer påtagliga integrationsproblem, med en delvis våldsam islamistisk rörelse och djup social segregation.
Det som spär på radikaliseringen är också den franska politiska kulturen, som präglas av stark misstro mot etablissemanget, med återkommande protester och revolter. Det som hänt är egentligen att ytterhögern – en förvisso missvisande beteckning i den ekonomiska politiken – tagit över viktiga delar av vänsterns missnöjesposition i Frankrike. Väsentligt är också att Frankrike dras med relativt hög arbetslöshet och låg ekonomisk tillväxt, något som bidrar till både segregationsproblemen och den politiska konfliktnivån.
Ett Frankrike under Nationell Samlings styre skulle innebära den slutliga ”normaliseringen” av NS i fransk politik, genom att normerna förskjutits i hela det politiska landskapet. Naturligtvis är det inte frikopplat från utvecklingen av det franska samhället. Det kommer även påverka resten av Europa i samma riktning. Etablerade europeiska partier både till höger och vänster behöver ha en mer genomarbetad strategi än att fördöma utvecklingen i ord, eller tanklöst följa de politiska vindarna dit de blåser, om de ska klara att navigera i det nya politiska landskapet.
