I förra veckan presenterade Brottsförebyggande rådet (Brå) en ny stor undersökning om brottslighet i olika grupper i Sverige – den första på sexton år, det vill säga på tiden. Rapporten, baserad på brottsstatistik för åren 2015 - 2018, visar att personer med invandrarbakgrund oftare är misstänkta för brott än personer med "helsvensk" bakgrund. I den senare kategorin var 3,2 procent misstänka för brott medan i kategorin inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar var hela 10,2 procent misstänka för brott. Av dem var personer med bakgrund i Afrika, dramatiskt överrepresenterade - cirka 20 procent var brottsmisstänkta (sammanvägt snitt av både män och kvinnor). Ser man till så kallad överrisk, hur många gånger oftare personer med utrikesbakgrund är misstänka för brott än personer med helsvensk bakgrund, är den mellan 2,5 och 3,2 gånger högre. Högst är överrisken för de grövsta brotten dödligt våld, försök till dödligt våld och rån. När Brå tar hänsyn till faktorer som ålder, kön, inkomst och utbildning försvinner emellertid en avsevärd del av överrepresentationen men en stor del återstår.
Många av de forskare, som har uttalat sig i samband med Brå-rapporten, säger att resultaten inte är överraskande och egentligen bekräftar vad forskningen redan visat. Icke desto mindre är rapporten viktig för att förstå och kunna göra något åt ett av våra största samhällsgissel – kriminaliteten och den osäkerhet den orsakar.
Frågan om kopplingen mellan invandring och brottslighet har varit en infekterad stridsfråga genom åren och beskyllningar om mörkläggning och stigmatisering har varit legio.
– Vi har gjort bedömningen att en kunskapsbaserad bild av hur den misstänka brottsligheten ser ut minskar risken för gissningar och spekulationer. Vi anser att en del av myndighetens uppdrag är att bidra med en aktuell kunskapsbild som har relevans för den kriminalpolitiska diskussionen, sa Brås David Shannon.
Han sa också att myndigheten är medveten om att ämnet är politiskt laddat. Sannolikt var det av rädsla för den laddningen som Brå inledde med ett meddela att brottsligheten minskat i alla undersöka grupper sedan 2007. Men nedgången är ytterst marginell.
Justitieminister Morgan Johansson var också snabb med att varna för att rapporten kommer att användas av rasistiska krafter. En krönikör menade att rapporten "gör det rumsrent att uttrycka sig rasistiskt". Andra har varnat för att rapporten blir som "en partsinlaga för främlingsfientlighet". Men fakta är inte rasistiska eller främlingsfientliga. Fakta tar inte ställning, fakta är varken onda eller goda, fakta pekar inte finger. Däremot är fakta grunden för insikt, kunskap och förståelse av hur verkligheten ser ut. Beslut och handling som inte grundar sig på fakta riskerar i bästa fall att vara ineffektiva, i värsta fall att förvärra sakernas tillstånd.
"The facts are always friendly. Fakta är alltid vänliga (eller snarare av godo), varje skärva av bevis man kan skaffa sig, inom vilket område som helst, leder en människa så mycket närmre sanningen", sa den framstående amerikanske psykologen Carl Rogers.
En annan "faktaälskare" var Hans Rosling , som tillsammans med sina medarbetare grundade Stiftelsen Gapminder, "med målsättningen att bekämpa förödande okunskap med en faktabaserad världsbild". I förordet till boken Factfulness skrev Hans Rosling:
"När du använder en GPS i bilen är det viktigt att den har rätt information. Hur ska beslutsfattare och politiker kunna lösa världsproblemen om de har fel faktaunderlag? Hur ska affärsfolk kunna fatta vettiga beslut om sina företag om deras världsbild är uppochner. Och hur ska var och en av oss veta vilka frågor vi bör oroa oss för och bli stressade av?"
Det är det enda sätt att se på Brås rapport. Fakta är av godo! Okunskap är förödande. Att en faktarapport kan användas felaktigt och av obehagliga krafter är inte en giltig anledning att avstå från att publicera. Att inte lägga fram fakta i laddade frågor riskerar i själva verket att gynna de krafter som man vill motarbeta. De får vatten på sina konspirationskvarnar – "överheten döljer sanningen".
Forskare över hela världen är upptagna med att ta reda på fakta, hur det egentligen är? Utan de akademiska dygderna – sanningssökande, nyfikenhet, opartiskhet, mod och ödmjukhet – skulle vi inte ha covidvaccin, elektrifierade bilar eller smarta telefoner.
Utan fakta kan vi inte heller effektivt bekämpa gängkriminalitet, skjutningar och knarkhandel. Debatten nu måste präglas av "de akademiska dygderna" och av stor öppenhet. Först då kan vi komma någon vart i en av de frågor som bekymrar väljarna mest . (En DN/Ipsos-undersökning visar att brottslighet och lag och ordning är viktigare än någonsin för väljarna, den tredje viktigaste frågan efter invandring/integration och sjukvården.)
Fakta måste givetvis tolkas och tolkas varligt. Det är viktigt att komma ihåg att en överväldigande majoritet av dem med invandrarbakgrund är skötsamma och har kommit till Sverige med förhoppningen att få en bättre framtid. De begår inte brott och de vill se kraftfulla tag mot kriminaliteten.
Men det är också uppenbart att en väldigt stor invandring på kort tid, en monumentalt misslyckad integration, som i sin tur skapat segregation, utanförskap och dåliga förhållanden, har lett till den brottslighet som Brå-rapporten visar. De kedjorna måste brytas. Då duger det inte att bara skylla på ökade klassklyftor i ett av världens mest jämlika länder. Då är det föga konstruktivt och insiktsfullt att skylla problemen på tidigare regeringars skattesänkningar och neddragningar av socialtjänsten. Men det är vad framträdande socialdemokratiska politiker har gjort. Det finns många skäl att byta regering om ett år!
