Minns ni hur det lät, de där sista skälvande dagarna inför valet? Domedagsprofetiorna haglade. Allt annat än fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav skulle innebära ett slut för den svenska demokratin. Och det var inte enbart så det lät i eldfängda debatter i sociala medier där folk tenderar att överdriva för att reta gallfeber på meningsmotståndare och få sina meningsfränders gillande. Nej, samma påståenden framfördes även av några av Sveriges mest namnkunniga politiker.
”Ett ökat inflytande för SD riskerar definitivt att leda till att viktiga demokratiska värden raseras”, skrev den tidigare statsministern Stefan Löfven (S) och den före detta folkpartiledaren Bengt Westerberg på DN:s debattsida (4/9 2022).
Strax före valet bjöd Socialdemokraterna till och med in till en presskonferens om Sverigedemokraterna. Dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist och integrations- och migrationsminister Anders Ygeman stal en lång stund av politikreportrarnas tid för att prata om vad den borgerliga oppositionens samarbete med Sverigedemokraterna skulle kunna betyda för Sverige.
Och bara några veckor efter att den nya regeringen hade tillträtt intervjuades Mikael Damberg, Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson, i 30 minuter i SVT där han menade att SD:s inflytande på Tidöavtalet skulle kunna ha en inverkan på demokratin (9/11 2022).
Typiskt nog hade Damberg inte lika många negativa synpunkter när det gällde det faktiska politiska innehållet i Tidöavtalet, den hårda retoriken till trots. Varför? För att många av dem även är socialdemokratisk integrations- och migrationspolitik. Det var mycket lättare att ha synpunkter på regeringssamarbetet när det ännu inte fanns något konkret att kritisera.
Inte heller S-ledaren Magdalena Andersson har varit kritisk mot förslagen som handlar om en stramare migration. Det hade framstått som minst sagt hycklande att ha invändningar mot sådant som man själv hade velat genomföra, om man bara hade fått chansen. I en intervju med Expressen uttryckte Andersson att Tidöavtalet närmast var för mesigt i sina skrivningar om arbetskraftsinvandringen (Expressen 25/10 2022).
Nå, hur ser facit ut hittills – sex månader efter Tidöavtalets tillkomst och sedan Ulf Kristersson (M) tillträdde som statsminister? Har några viktiga demokratiska värden raserats, för att använda Löfvens och Westerbergs ord?
Det tycks ha blivit ett västgötaklimax av den saken. Svensk demokrati verkar leva och frodas, Kristerssons regeringskonstellation till trots. Fast det är klart. När undergången inte infaller det datum som domedagskulten har bestämt får man byta taktik. Då får man flytta fram domedagen några månader, några år, eller i det här fallet: några mandatperioder. I väntan på den yttersta dagen får vi andra göra vårt bästa och knega på, ändå.
