"Liberalerna vill sätta stopp för de muslimska friskolorna." Nej, någon sådan rubrik går inte att finna. Men nästan. I en debattartikel dammar Liberalerna av ett gammalt folkpartistiskt förslag från år 2005 om att förbjuda religiösa friskolor (DN 11/9).
Orsaken sägs vara de stora hinder för integration som de konfessionella skolorna innebär. Enligt Liberalerna bidrar skolorna till att barn "isoleras från det svenska samhället" och att barnen i sin skolgång möter "färre elever med svenska som modersmål".
Men inte tror väl Jan Björklund, och hans partikamrater som skrev under artikeln, att Katolska skolan i Göteborg skulle utgöra ett integrationsproblem? Eller att judiska Hillelskolan i Stockholm skulle innebära en längre "startsträcka in i det svenska samhället"? De kristna och judiska friskolorna följde med av bara farten, för konsekvent ska man ju vara!
Det Björklund egentligen oroar sig för är att de svenska muslimerna skickar sina barn till skolor som med konfessionella inslag och som därmed inte påstås få kontakt med "liberala värden" och det "svenska samhället".
Men det problemet finns redan i kommunala skolor där hundra procent av eleverna är utrikes födda. Vilken garanti ger Liberalerna för att en uppväxt i någon av storstädernas problemförorter innebär tillräckliga kontakter med "liberala värden"? Eller att skolorna har tillräckligt många barn med svenska som modersmål, vilket anses vara ett problem på de konfessionella skolorna?
Problemet är inte att det existerar skolor med konfessionella inslag, utan att det i Sverige råder massiv, ofta ofrivillig, segregation. Det senare är en effekt av att de offentliga systemen inte hanterar migrationens omfattning. Det är ett problem som inte ens på marginalen naggas av att religiösa friskolor stoppas.
Enligt Skolverket finns 66 religiösa friskolor, av totalt närmare 4000 friskolor i Sverige. Av dessa är 54 kristna, 11 muslimska och en judisk. Skolresultaten är i regel högre på dessa skolor än snittet i landet.
De skolor som får antas utgöra det stora integrationshindret enligt Liberalerna, och som motiverar en debatthelsida, är de elva muslimska skolorna. Enligt Liberalernas förslag skulle inga fler religiösa friskolor få startas och de befintliga skulle förhindras från att utöka elevkullarna.
Det är ett listigt förslag. Man låter de nuvarande religiösa skolorna, som till största del är kristna, förbli intakta och kalibrerar sitt förslag så att de nya skolorna, av vilka förmodligen många kommer att vara muslimska, förbjuds. Så utan att säga att man vill förbjuda muslimska friskolor, lyckas man göra precis detta.
Valfrihet är knepigt. Försvarar man den kan det innebära att man tvingas försvara val som man själv inte tycker är de bästa. Det är nämligen inte valens innehåll som man behöver stödja, utan själva möjligheten till oberoende. Öppnar man för en radikalt ökad mångkultur, genom omfattande invandring, då får man hantera att vissa kommer välja en religiös uppfostran för sina barn.
Paradoxen med valfrihet inom välfärden, som Liberalerna försöker undvika att hantera, är att kravet på insyn och kontroll snarare ökar, inte minskar, ju fler skattekronor som används av oberoende aktörer. Det följer med systemet.
Är det så att Liberalerna invänder mot könsuppdelad undervisning eller rena brott mot läroplanen, vilket även denna ledarsida gör, då krävs uppenbarligen tydligare riktlinjer och bättre uppföljning från statens håll - inte godtyckliga inskränkningar i valfriheten, som de som nu föreslås.
Om det är så att Skolinspektionen inte har tillräckliga medel för att kontrollera alla skolor, skjut till mer pengar. Om det är så att det saknas lagutrymme att stänga ned skolor som bryter mot reglerna, ge dem det lagutrymmet. Men börja inte hugga och klippa i friskolesystemet, för det lär knappast sluta här. Om man först är med och genomför en friskolereform och sedan i valrörelse efter valrörelse försvarar den, då kan man inte komma i elfte timmen och börja välja och vraka. Ni är bundna vid masten.
