För tre år sedan skrev feministen Zeliha Dagli en uppmärksammad debattartikel om livet som kvinna i Husby – en förort i norra Stockholm som av polisen utpekas som ett särskilt utsatt område. Det är ett liv som begränsas av kända och okända personer. Dagli skrev om saker som hon ville kunna göra ostört: Dricka ett glas öl med sina vänner, lyssna på jazz och dansa twist hos pensionärsföreningen, odla grönsaker i kortbyxor på sin kolonilott och gå till badhuset i bikini. Handlingar som för många andra framstår som enkla och självklara men som i Husby kan vara kontroversiella.
Dagli är långtifrån ensam om sina upplevelser. Förra året gjorde TV4:s Kalla Fakta ett reportage om så kallade moralpoliser. Kvinnor som då bodde eller hade bott i Stockholmsförorter som Rinkeby, Tensta, Husby och Hjulsta berättade om hur de tvingas följa informella regler av boende i området. Att leva ensam, ha en hund, klä sig ”fel” eller dricka ett glas vin på sin uteplats är sådant som kan ge upphov till trakasserier.
Nu har Dagli flyttat ifrån Husby – vilket hon skrev om förra året. Hon var less på att bli kallad för hora och att ifrågasättas för att hon inte bar slöja. Det finns många fler kvinnor som också är trötta på att få sin frihet begränsad, men som stannar kvar. Bostadsbristen är stor, kötiderna till hyreslägenheter är långa och bostadsrätter är väldigt dyra, vilket gör att långt ifrån alla som vill kan flytta. Även om kvinnorna kunde flytta på sig skulle det inte lösa grundproblemet med personer som tagit med sig en usel kvinnosyn – som de inte vill ändra på – från sina ursprungsländer och som vill fortsätta kontrollera kvinnor i Sverige.
Moderaterna presenterade under tisdagen flera förslag för att motverka hedersförtryck, bland annat en ny brottsrubricering för att komma åt de självutnämnda moralpoliserna. Rubriceringen ‘Olaga frihetsbegränsning’ ska gälla vid hot där ”det är uppenbart att närvaron handlar om att försöka förändra kvinnans beteende” samt vid ”regelrätta hot” enligt partiets rättspolitiske talesperson Tomas Tobé. Brottet ska kunna ge fängelse i tre år.
Intentionen är god men mycket av det som kvinnor i dessa förorter vittnar om omfattas redan av lagen. Många som TV4 pratade med i samband med sitt reportage berättade att de polisanmält trakasserierna – men att fallen lagts ner av polisen. Risken är stor att även den nya lagstiftningen skulle leda till liknande resultat då det handlar om brott där ord ofta står mot ord. Något som dessutom kännetecknar de ”särskilt utsatta” områden där många kvinnor drabbas är att få vågar vittna i rättegångar, vilket ytterligare försvårar brottsuppklarandet.
I Sverige har kvinnor samma rättigheter som män – och inskränkningar av dessa rättigheter måste beivras. Att det, sent omsider, kommer skarpa politiska förslag är utmärkt, men mer lagstiftning kommer sannolikt inte att göra så mycket åt problemet. Politiker bör vara försiktiga med att vifta med lagstiftningsintrumentet för att framstå som handlingskraftiga.
