I slutet av mars månad när hela världen drabbades av Coronaviruset var det ett land som stack ut: Taiwan. När vi på denna ledarsida skrev om hur landet hade klarat sig utan värre smittspridning lade vi ändå med en försiktig brasklapp: än var faran inte över.
Men nu, sex månader senare, ser inte mycket ut att ha förändrats för taiwaneserna. I slutet av mars hade Taiwan 252 smittade och två döda. I skrivande stund har landet haft 523 smittade och sju döda. Bara i Västsverige har vi haft 20 563 smittade och 863 döda under samma tidsperiod.
Tätbefolkade Taiwan med 23 miljoner invånare stängde inte ned samhället vid något tillfälle. Affärer, biografer, restauranger och kulturinstitutioner har alla varit öppna. Trots detta tillämpas social distansering och ansiktsmasker är påbjudna i publika miljöer. Befolkningens utlandssemestrar är dessutom inställda och handeln har påverkats av efterfrågansbristen.
Men det är ett billigt pris att betala för att hålla samhället igång. Hela världen har haft ett corona-år medan Taiwan tuffat på som vanligt.
Vad Taiwan lyckades med är varken konstigt eller omöjligt att upprepa för andra länder i framtiden. Tidiga reserestriktioner, hårda kontroller av inpasserande samt karantänstid i kombination med väldigt välutvecklad smittspårning har varit avgörande.
Taiwan var både första land att ta emot smittade, redan i januari, samt första land att införa reserestriktioner från Kina, vilket skedde redan på nyårsafton 2019. Trots att det finns direktflyg till Wuhan så lyckades man tidigt uppmärksamma smittspridningen innan ens Världshälsoorganisationen (WHO) eller Kina varnat för Covid-19.
Samtidigt sitter vi i Sverige, och större delen av världen just nu och oroar oss över nästa våg av smittspridning. Precis som under våren verkar Stockholm vare mer illa ute än Göteborg. Förutom vad detta innebär för de i riskgrupper, som kanske börjat komma ut ur sin isolation, så kan det förstås medföra ytterligare ett slag mot ekonomin. Och de konsekvenserna kommer vi att få leva med under lång tid.
Torsdagens budskap från svenska regeringen att restriktioner för folksamlingar större än 50 personer inte ska förändras möttes med uppgivenhet från kultursektorn. Varför kan affärer fyllas med folk som iakttar social distans medan det inte går att göra samma i en konsertsal? För vissa mindre aktörer i kulturvärlden kan detta vara slutet. Det går helt enkelt inte att pausa en verksamhet hur länge som helst. Någon sådant behöver man nu alltså inte fundera över i den lilla önationen Taiwan.
Efter våren fanns det misstankar att länder som Taiwan skulle drabbas hårt, fast senare. Det går inte att hålla ett land isolerat så länge, hävdades det. Men Taiwan verka ha klarat sig så här långt. Erfarenheterna därifrån lär oss hur viktigt det är att tidigt införa reserestriktioner och spåra samtliga smittade tidigt, innan situationen blir ohanterlig.
Att stänga ned samhället, vilket i olika grad provats i stora delar av världen framstår i kontrast som en desperat och verkningslös åtgärd. Som att försöka bota en förkylning med att dricka sprit. Vad Taiwan lär oss är att avgränsade, tidiga och aggressivt implementerade åtgärder är att föredra framför panikartad nedstängning senare.
