Förskolan, sedan länge ett sorgebarn för Göteborg. Ursprungligen handlade problemen om evighetslånga köer och om föräldrar som fick ta tjänstledigt eftersom de inte fått någon barnomsorg. S-majoriteten fick bannor för att de bröt mot lagen genom att inte erbjuda alla medborgare som behövde det barnomsorg inom den lagstadgade fyramånadersgränsen.
När kommunen till slut tog krafttag för att minska köerna inom förskolan gjorde man det inte genom utbyggnad och nyanställning av förskollärare, utan genom att knö in ännu fler barn på redan existerande avdelningar. De senaste åren har därför barngrupper på uppemot 25 barn (omhändertagna av endast tre pedagoger) blivit relativt vanligt. Över 20 barn är i det närmaste standard.
Nu vill både de rödgröna och Alliansen ändra på detta om de vinner kommunvalet. I sitt lokalpolitiska program skriver till exempel Socialdemokraterna i Göteborg:
”I förskolan börjar det livslånga lärandet. Köerna till förskolan är idag borta. Men vi är inte nöjda. Vi arbetar vidare med kvalitetsfrågorna och barngruppernas storlek.”
Det låter ju bra. Men för bara några månader sedan sade det ansvariga kommunalrådet Ann Lundgren (S), att det inte var hennes sak, utan tjänstemännens, att avgöra om 27 barn på en avdelning är för många. Lundgren menade också att man inte kan säga vad som är ett lämpligt antal barn i en förskolegrupp, eftersom grupper och lokaler ser olika ut, har olika storlekar och har olika mycket personal.
Om det är så man resonerar inom socialdemokratin är det svårt att se att något väsentligt skulle förändras på stadens överfulla förskolor efter en eventuell valvinst. Så längde det saknas pengar kan man fortsätta strunta i Skolverkets rekommendationer på max 15 barn per avdelning, och hävda att det visst går att klämma i 25-27 barn i grupp, bara lokalen är tillräckligt stor.
Och det kan man säkert. Men det får allvarliga konsekvenser. I torsdags skrev flera experter på barnhälsovård på Dagens Nyheters debattsida, om varför det är nödvändigt att införa tvingande statliga normer som begränsar barngrupperna i förskolan.
”Stora barngrupper är riskabla på flera sätt. Stress innebär psykobiologisk obalans som, om den blir långvarig, ökar risken för framtida psykosomatisk sjuklighet. Stresstillstånd utvecklas om oro och ängslan inte kan fångas upp i en trygg relation. Andra viktiga stressfaktorer i stora barngrupper är buller och trötthet. Förskolepersonal rapporterar ofta ansträngande buller med tinnitus som följd, det vill säga hörselskador. Barns hörselorgan är inte mindre ömtåliga än vuxnas.”
Detta är inget nytt. Forskning har tidigare visat att små barn har svårt att relatera till allt för många människor samtidigt och känna sig trygga i för stora grupper. Språkutvecklingen kan även den hämmas om förskolepersonalen inte har tid att interagera med varje enskilt barn.
Det bästa vore ett riksdagsbeslut om nationella regler för max antal barn per förskolegrupp. En fråga som Kristdemokraterna för övrigt drivit länge. Visserligen skulle det kunna ses som ett ingrepp i det kommunala självstyret, men det är en nödvändighet om vi inte skall svika barnen. Kommunerna skulle ju även fortsättningsvis vara fria att ha färre än max antal barn i en grupp om de ville.
GP 27/6 -10