Cigaretten var för inte så länge sedan något av en kultursymbol för Västvärlden. Cigaretter ingick i soldaternas proviant under andra världskriget. Ett par decennier senare, på 1960-talet, rökte varannan svensk man dagligen. Allt fler kvinnor började också dra bloss. Det sågs som en del av kvinnofrigörelsen. Det var kort sagt modernt, frigjort och tufft att röka. Tobaksröken låg tät på restauranger, tåg och kontor långt in på 1980-talet.
I dag har romantiken kring cigaretterna nästan helt försvunnit. De flesta har insett att få saker är så skadliga för hälsan som rökning. Varannan rökare dör i förtid av rökrelaterade orsaker.
Andelen rökare har faktiskt minskat dramatiskt de senaste decennierna. I dag röker bara ungefär sex procent av befolkningen regelbundet, enligt Folkhälsomyndigheten. Kvinnor röker faktiskt i lite större omfattning än män. Men även om könsfördelningen blivit jämnare är rökandet väldigt ojämnt spritt, på andra sätt. Bland dem med akademisk examen röker endast två procent. Bland dem som går på sjuk- och aktivitetsersättning är siffran 18 procent. Cigaretten symboliserar allt annat än status.
I Storbritannien vill nu den konservativa regeringen fasa ut cigaretterna (SR 15/11). Tanken är att det ska bli förbjudet att sälja dem till personer födda 2009 eller senare. Årtalet kommer att hållas konstant så att åldersgränsen successivt höjs. Nya Zeelands regering har redan fattat ett liknande beslut. Tanken är att vuxna som har svårt att sluta röka inte ska tvingas sluta av staten, vilket utöver integritetskränkningen skulle kunna öppna upp för en svart marknad. Däremot ska nya generationer hindras från att börja.
Det är ett välkommet initiativ. Skälen för att förbjuda cigaretter är lika starka som förbuden mot giftiga ämnen som Asbest eller DDT. Men att fasa ut cigaretterna långsamt är en rimlig kompromiss av ovan nämnda skäl jämfört med att förbjuda dem över natten.
Faktum är att även tobaksbranschen är för en utfasning av cigaretter, åtminstone i Sverige där branschens inkomster i huvudsak kommer från alternativen. Diskussionen handlar just om hur man ska se på vanligaste alternativen: snus och e-cigaretter (även kallat vape).
Snuset är en viktig förklaring till att Sverige med god marginal har Europas lägsta cigarettkonsumtion. Men snuset är varken okontroversiellt eller ofarligt. Nikotinet i snus är också beroendeframkallande och hälsovådligt. Ändå är det av flera skäl betydligt bättre för hälsan än cigaretter. Regeringen lät därför i sin senaste budget differentiera skattepolitiken så att man höjde skatten på cigaretter samtidigt som man sänkte den på traditionellt snus. Det fanns en tanke med det. Varje person som byter från cigaretter till snus är en vinst för folkhälsan och statskassan. Kostnaden för rökningens skadeverkningar anses uppgå till minst 30 miljarder kronor om året bara i Sverige.
Skälen för att fasa ut cigaretterna är alltså starka. Vissa menar dock att man borde sätta stopp för alla nikotinprodukter, inklusive snus och e-cigaretter. Det kan låta rimligt, men är tveksamt av flera skäl. Visserligen är det allra bästa för hälsan att inte bruka nikotin alls. Men det går också att argumentera för att nikotinbruket bara är ett symptom på stress och psykiska påfrestningar i vårt moderna samhälle som i praktiken kan vara mycket svåra eller omöjliga att åtgärda. Ett totalförbud skulle då bara leda till att människor försöker hantera sin situation på andra, mer eller mindre dåliga, sätt.
Naturligtvis bör man inte uppmuntra ungdomar att börja snusa. Marknadsföringen av vitt snus med olika godissmaker är högst tvivelaktig och det finns anledning att reglera försäljningen bättre. Snus bör smaka snus.
Alla nollvisioner har ett drag av extremism. De tar vare sig hänsyn till hur komplex människan är, hennes frihetsbehov eller de oväntade konsekvenser politiska beslut ofta får.
Inga försök att skapa det perfekta samhället har lyckats. Summan av lasterna kanske inte är konstant, men talesättet rymmer en insikt om hur vi fungerar.
Att fasa ut de hälsofarliga cigaretterna till förmån för de mer moderna alternativen är då en betydligt mer pragmatisk och konstruktiv lösning. I stora länder som Tyskland och Frankrike är rökningen mellan sex och sju gånger mer utbredd än i Sverige. Kanske kan rentav det svenska snuset bli nyckeln till att göra hela EU-rökfritt.
