Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Miljöteknik är en viktig nyckel till att få ned utsläppen. Bild: Henrik Montgomery/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Låt förnuftet styra miljöpolitiken

Miljöfrågan kräver tekniska och rationella lösningar på global nivå. Vad som känns bäst måste komma i andra hand.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Klimatfrågan har kommit högt upp på dagordningen på sistone. Det är välkommet. Samtidigt har det plötsliga uppvaknandet något yrvaket över sig. Miljöhotet är knappast någon nyhet. I bästa fall kan engagemanget leda till något konstruktivt, exempelvis att fler unga börjar studera miljöteknik. I sämsta fall fastnar frågan i symboliska åtgärder och identitetsmarkeringar – eller ännu värre: i ångest och undergångsstämningar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Engagemang är förstås viktigt. Men viktigare är rationell analys. När flyget står för tre procent av de totala koldioxidutsläppen är kanske inte Facebook-grupper för ett flygfritt år som kommer vara avgörande för att rädda miljön. Privata konsumtionsval kan däremot vara ett sätt för individen att påverka sina egna utsläpp. Inget fel i det så länge man håller isär det från vad som måste till för att verkligen stoppa den globala uppvärmningen.

Överlag måste insikten finnas att klimatfrågan bara kan lösas på politisk och teknisk väg. Privata livsstilsändringar kommer inte för sig stoppa jordens uppvärmning. Om inte annat för att merparten av världens befolkning är mer intresserade av att få sin vardag att gå runt och öka sin, idag låga, materiella standard. Det betyder förstås inte att vi bör strunta i miljön i vårt dagliga liv här i det rika norr. Men miljöfrågan är i grunden global, kvantitativ och kräver tekniska lösningar. I alla fall om det är den fysiska miljön man bryr sig om och inte egentligen vill smyga in en ideologisk agenda om ett helt annat samhälle eller människa bakom miljöengagemanget.

Sverige står för en mycket liten del av de globala utsläppen: 0,2 procent. Vi har dessutom låga utsläpp per capita för att vara ett rikt land. Frågan måste därför ställas i vilken mån vi bör investera de resurser vi lägger ned på att motverka utsläpp här hemma eller utomlands. I många fall skulle vi kunna minska utsläppen betydligt mer om vi lade samma summa på att hjälpa länder som inte kommit lika långt som vi i miljöarbetet. Att följden blir att vi då kanske bara ligger i framkant själva och inte i yttersta framkant är ingen tung invändning.

Det går å andra sidan att argumentera för att Sverige kan göra nytta som föregångsland på miljöområdet. Stå modell för andra länder. Visa att det går att vara miljövänlig och samtidigt vara ett rikt och välutvecklat land. Men det bör i så fall handla om sådana saker som går att exportera globalt, även till länder med helt andra förutsättningar. Potentialen finns kanske i högre grad inom miljöteknik än samhällsorganisation. Det är trots allt få länder som direkt kan kopiera den svenska modellen. Hur Sverige ska prioritera sina ändliga resurser är en avvägning. Men man kan inte förneka valet i tro om att allt kan göras samtidigt.

En effektiv miljöpolitik är på det stora hela ofta inte detsamma som en tydligt märkbar miljöpolitik i vardagen. Konkreta livstilsval och politisk mikrostyrning får oss att känna oss miljömedvetna. Men det är abstrakta storheter som forskning, utlandsinvesteringar och internationellt samarbete som ger de potentiellt stora effekterna. En global koldioxidskatt (i nivå med Sveriges nuvarande) skulle exempelvis vara ett av de mer effektiva sätten att motverka uppvärmningen av jordens atmosfär. Ökade satsningar på de nya generationernas kärnkraftsel skulle vara ett annat.

Ensidiga satsningar på hemmaplan riskerar i värsta fall att slå ut relativt miljövänlig industri till förmån för sämre produktion utomlands. Med tanke på den långsamma takten i att få till stånd globala lösningar kan dock Sverige under tiden göra nytta genom att hjälpa fattigare länder med klimatinvesteringar och ny miljöteknik som gör det billigare att vara miljövänlig. På så sätt minskar vi inte bara utsläppen utöver våra 0,2 procent utan hjälper även till att sprida miljömedvetande och tekniskt kunnande.