Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Staten bör respektera de döda. Bild: Janerik Henriksson/TT

Håkan Boström: Låt arvsfondens pengar gå till vården istället för vänsterprojekt

Man skulle kunna tro att staten skulle handskas extra varsamt med just avlidna människors pengar. I själva verket är det tvärt om.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

1928 inrättades Allmänna arvsfonden i Sverige. Fonden tar hand om pengarna efter dem som saknar släktingar i livet. Beslutet togs under högerledaren Arvid Lindmans regering och var en följd av att kusiners arvsrätt just hade avskaffats. Pengarna i den statliga men fristående fonden skulle gå till behövande: äldre, handikappade och barn. Syftet var vällovligt.

Snart hundra år senare kontrollerar arvsfonden cirka 8 miljarder kronor. Den drar årligen in hela 700-800 miljoner kronor, och bevakar nitiskt sitt intresse vid arvstvister. Att kusiner inte har arvsrätt kan tyckas rimligt i ett modernt samhälle. Men om staten ska ta hand om dessa pengar bör det också ställas höga krav på hur pengarna förvaltas. Tyvärr finns det allvarliga brister på denna punkt.

Liksom många andra gamla institutioner har även tankarna bakom arvsfondens syfte förvanskas – för att inte säga kapats. Idag strös nämligen de avlidnas pengar ut över diverse bidragsentreprenörer, allt som oftast med en mer eller mindre vänsterideologisk agenda. Det rör sig om hundratals miljoner kronor årligen.

Varje månad beviljar fonden miljontals kronor i projektstöd. I oktober fick till exempel ”Flamman ungdomarnas hus” i Malmö 4,5 miljoner för att ”stärka barns och ungdomars medvetenhet om värdegrundsfrågor.” ”Projektet ska ta fram och erbjuda en digital plattform för värdegrundsutbildning och normbrytande beteenden.” Samma månad fick Danceculture DF i Mölndal 2 miljoner för projektet ”Passion for Climate” som ”vill skapa en helt ny metod som kanaliserar ungas passioner mot ett högre klimatengagemang”. Det är alltså en dansförening.

En flitig bidragssugare från de avlidna är Teskedsorden – ökänd för att ha tagit fram dejtingverktyget ”rassekollen” som sållar bort tilltänkta partners med förment rasistiska värderingar. De beviljades i oktober 1,7 miljoner kronor för projektet ”Förbjuden musik”. Man bör vara medveten om att de fina flosklerna nästan alltid är kamouflage för extrem ideologi. Teskedsorden driver en radikal ideologisk hållning vars inspiration är ytterkanten av postkoloniala studier och normkritik. Med rasistiska värderingar menar till exempel Teskedsorden att man tycker att det är ett problem att kulturminister Amanda Lind har dreadlocks eller att man tycker att det är ok att äta på Grand Hotell i Stockholm trots att SD fick hyra in sig där för ett antal år sedan.

Så här rullar det på. Exemplen ovan på vad arvsfondens pengar går till är inga undantag och är slumpvis plockade från en enda månad. I bästa fall rör det sig om nonsensverksamhet där klyschorna står som spön i backen för att få bidrag. Ofta är det ren indoktrinering av barn och ungdomar i en extrem identitetspolitisk eller vänsterlutande anda.

Man skulle kunna tycka att just avlidnas pengar bör handskas med extra stor försiktighet. Människor har väldigt olika värderingar och livssyn. Istället utnyttjar fonden skamlöst sitt relativa oberoende från staten. Stötande är egentligen ett för milt ord för denna gravplundring.

2017 varnade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att medel från allmänna arvsfonden gick till islamister. Riksrevisionen har senare kritiserat Arvsfonden för bristande redovisning av utgifter och intäkter. Men man behöver inte ta upp de mest flagranta exemplen. Allmänna arvsfondens verksamhet genomsyras genomgående av ideologi och pengarna håller i praktiken aktivister och bidragsentreprenörer under armarna. Den är kanske det mest skamlösa exemplet på hur det svenska civilsamhället kapats av ideologer och opportunister som knutits upp till att gå maktens ärenden. Att detta fick fortgå även under alliansåren är pinsamt. Rimligen bör det idag gå att få ihop en riksdagsmajoritet för att få till stånd en förändring.

Så här i coronatider skulle det ju vara ett utmärkt tillfälle att lägga ned Arvsfonden i dess nuvarande form och istället låta pengarna gå till vården. Det vore – till skillnad från nuvarande ordning – att visa tillbörlig respekt för de avlidna och samtidigt främja ett ändamål som är gott på riktigt, och som alla människor kan sympatisera med oavsett politisk hållning.