Centerledaren Annie Lööf har kommit tillbaka efter en nio månader lång föräldraledighet. Det känns uppenbart att partiets medieavdelning har varit lite nervösa: tänk om folk har glömt henne! Nu måste vi lansera Annie i en ny tappning!
Resultatet är en Youtubekanal, där Lööf inte främst pratar om Centerns politik utan om personliga saker. Det blir väldigt privat, som när hon hemma i köket ammar sin dotter innan hon ger sig ut på en promenad. Hon pratar om den jobbiga förlossningen, operationerna och hur tuff den här tiden har varit. ”Då kanske du undrar: varför berättar hon allt det här?”, säger Lööf och tittar in i kameran. Sedan förklarar hon att hon vill att vi ska veta varför hon varit borta från politiken så länge, och ”vad det var som hände”. Efter det visar Annie Lööf upp sin garderob och stämningsmusiken blir lite gladare.
Ambitionen är att vi ska få lära känna Annie Lööf som människa, inte bara som politiker. Är det en seger för feminismen? Att kvinnliga politiker kan prata öppenhjärtigt om en livmoder som behövde opereras? Som tittare känner man sympati med Lööf. Men det är något som känns… olustigt.
Expressens kulturchef Karin Olsson tycker att Lööfs Youtubekanal påminner om en dokusåpa. Får man tycka så om en kvinnlig politiker? ”Jag tvekar inför att skriva denna text eftersom jag riskerar att anklagas för sexism och för att nedvärdera Centerledaren”, skriver Olsson.
Men det är snarare tvärtom. Som Sakine Madon skriver i UNT är det framförallt kvinnor som förväntas ”öppna dörren till det privata”. Då kan man glömma bort att de också är kompetenta yrkespolitiker med makt.
Det finns en risk att förväntningarna på kvinnliga politiker blir orimliga. Den kvinna i politiken som inte vill bjuda på sitt privatliv kan komma att uppfattas som ”stel” och ”robotlik”. Så är det redan. Minns Anna Kinberg Batra. Hon anklagades för att vara ocharmig, samtidigt som Stefan Löfven kunde stå och mumla något obegripligt utan att någon klagade på att han borde le lite oftare och visa sin personlighet.
Men det största problemet med ”lär känna personen bakom”-trenden är att sfärerna ”jobb” och ”hem” löses upp. Den moderna kvinnorörelsen har kämpat för att kvinnor ska kunna ta steget från hemmets privata sfär in i den politiska. Inte att de två sfärerna ska integreras. Det är bra att kvinnors erfarenheter tar plats i politiken, men det är något helt annat än att vi måste veta hur Ebba Busch upplevde sin skilsmässa.
Det finns en poäng med att skilja mellan det offentliga och det privata, och det är att alla måste få vara i fred ibland. Motsatsen är outhärdlig. Fredagsmys med barnen och löparrundor i skogen kan alltid bli en bra Instagrambild. Men snacka om stress. Jobbet är alltid närvarande.
Det finns också en annan sida av det hela. ”Unga kvinnor” är en grupp som många partier tävlar om. Många kvinnor gillar barn och mode. Men om jag vill ha tips på hur man kan färgkoordinera kläder läser jag Elle, jag surfar inte in på Annie Lööfs Youtubekanal. Om jag läser en intervju med Lööf vill jag veta något om Centerpartiets politik, inte detaljer om partiledarens förlossning.
En privat kris, som Annie Lööf har genomgått, kan så klart stärka en människa även i sin professionella roll. Man lär sig krishantering. ”Personliga kriser skapar karaktär och visar ledarskap”, skriver den förra L-politikern Birgitta Ohlsson på Instagram för att stötta Annie Lööf. Men vi behöver inte veta exakt varifrån politikerna får sina styrkor och färdigheter. Det som är relevant är hur de vill använda sina förmågor för att styra landet.
