För den som hoppades att valet 2020 i USA skulle återställa lite lugn och ro eller besegra populismen som sådan verkar en hel del besvikelse vara i antågande. Det här presidentvalet sågs nog som sista chansen för den västerländska supermakten att återgå till det normala, till en tid före Trump, Brexit, och ett kulturkrig som skär igenom våra samhällen.
I skrivande stund är ingen vinnare korad, men det går redan nu att kora en hel drös förlorare i valet. Faktum är att detta val nog enklast går att förstå utifrån vad som har gått sönder och blivit värre, snarare än vad som lösts eller vunnits.
Till att börja med: den amerikanska "expertklassen" har nu avslöjats med skägget i brevlådan för en andra gång. Opinionsmätningarnas tveksamma "vetenskap" verkar ha kollapsat 2020 på ett ännu mer dramatiskt sätt än 2016. Knappt en enda mätning har ens varit nära att ge en klar bild av opinionsläget. Vilket bara bidrar till en fråga som nu ställs i princip alla västländer: vad vet egentligen våra experter?
Den västerländska expertklassen är i mångt och mycket ett sorts prästerskap, vars jobb det är att berätta för resten av oss bönder hur saker och ting egentligen ligger till i Vetenskapens och Faktans upphöjda sfärer. Det är en förändring från pratet om Gud och Himmelen i tidigare samhällsordningar, men kanske inte en särskilt stor förändring. Idag ser vi allt oftare hur denna samhällskast misslyckas med att förutspå framtiden, eller agerar mindre som experter och mer som bärare av olika illa dolda politiska agendor.
I princip hela den amerikanska mediekåren gaddade ihop sig mot Trump under en femårsperiod. Sociala medier censurerar idag inte bara inlägg om påstådda oegentligheter kring valprocessen i USA, utan även inlägg av självaste presidenten. Någon censur (eller inviter till "oberoende faktagranskning") av Joe Biden och hans supportrar sker mig veterligen inte.
Upptakten till valet 2020 blev en sorts "folkfront", en bred allians av USA:s professionella klasser, offentliga experter och progressiva företag, alla med ett enda mål: besegra Trump. Man hoppades på en storseger, och man offrade mycket för att nå fram. I stället för en storseger har vi nu ett läge där vinnaren, oavsett vem det blir, kommer att ta hem segern med tunna marginaler.
USA:s progressiva liberaler såg Trump som ett öppet sår, och hoppades att 2020 skulle bli året då de äntligen kunde göra något åt det. Men det valresultat som vi ser just nu bådar bara illa för framtiden. Nationen är inte mindre splittrad. Såret är inte läkt. Tvärtom: den pågående sammansmältningen mellan politik och expertis, mellan det privata och det offentliga, har om något bara gjort såret ännu mer infekterat. Det finns idag inte ett USA, utan flera, och de olika delarna håller långsamt på att glida isär.
Om valet 2020 var ett försök att hindra denna process (eller åtminstone inte göra den värre!) så kan vi redan nu – innan en president är slutgiltigt korad – konstatera att operationen misslyckades katastrofalt.
