Mitt i livet händer det att en stockholmare kommer och tar mått på Göteborg, för att travestera Tomas Tranströmers dikt.
Peter Kadhammar tog mått för några veckor sedan. Efter ett par dagar i den gudsförgätna hålan Göteborg for han tillbaka till sin upphöjdhet i Stockholm och rapporterade i Aftonbladet om stadens betydelselöshet.
Varför är Göteborgs så betydelselöst? frågade han i rubriken och gav sig sedan ut i en slirande betraktelse från sin tillfälliga utsiktspunkt på Park Avenue, som han dessutom lyckats stava fel – men det är ju inget att hänga upp sig på.
Man kanske inte heller skall hänga upp sig på Kadhammars artikel, bara ”igga” den (14-åringska för ignorera), som barnen säger. Rent av sätta sig över artikeln och konstatera att det är Aftonbladetkrönikörens åsikter som saknar betydelse – inte Göteborg.
Men artikeln saknar inte betydelse även om den saknar substans. För Aftonbladet och Kadhammar läses i huvudstaden och späder på bilden av ett Göteborg utan finess, framtid, dynamik och intellekt – en sluten och avundsam småstad där alla känner alla, en självgod industriby med ett ständigt mindervärdeskomplex där bara några få modiga själar vågar säga sin åsikt av rädsla för att uteslutas ur det lilla kotteri som anses styra Göteborg.
Spelar bilden av staden någon roll? Ja, det är klart att den gör. En dålig image är ingen fördel när Göteborg vill rekrytera människor från andra håll i Sverige. Mängder av beslut som berör Göteborg fattas i Stockholm, vilket inte är märkligt med tanke på att huvudstaden är Sveriges beslutscentrum. Men då är det också viktig med riktig kunskap om Göteborg, inte bara för Göteborgs skull, utan för hela landets. För att citera det Kadhammar förstått: Göteborg är ”landets näst största stad med storindustrier, universitet, Chalmers Tekniska högskola och Sahlgrenska universitetssjukhuset. Det är ingen liten avkrok.” Nej, just det! I själva verket är Göteborg Nordens industriella centrum och mycket mer.
Så Göteborg borde vara värt en bättre analys än den som Kadhammar består oss med. Han tycks basera sin syn på lite Wikipedia-studier och några få samtal och kommer då fram till följande:
1. Det finns inga debattörer med nationell genomslagskraft i Göteborg.
2. Det finns bara tre författare av rang i Göteborg, varav en är gammal och en annan skriver deckare.
3. Det finns över huvud taget inga intressanta göteborgare.
Detta visar enligt Kadhammar hur litet Göteborg är men för att ytterligare bevisa sin tes anför han också följande:
Personalen på Park Avenue behandlar Britt-Marie Mattsson som en drottning och historikern Jan Jörnmark bor nära Leif Johansson, vilket för övrigt heller inte stämmer. Och så har vi behållit och vårdat några varvskranar ”precis som småstäder” gör.
En bit in i artikeln ändrar Kadhammar frågan till ”Varför är Göteborg osynligt?” Svaret på det, om man som Kadhammar anser att Göteborg är betydelselöst, är självklart att man inte ser det man är ointresserad av. Än mer självklart är att om man blundar är inget synligt mer än fantasier. Dessutom: är man bara intresserad av det som är synligt kommer man heller aldrig på djupet. Hade Kadhammar synat Göteborg i sömmarna på riktigt och varit verkligt intresserad skulle han ha funnit en mångfacetterad och i många avseenden spännande, dynamisk stad med många spännande människor.
GP:s Kristian Wedel hävdade i en lysande rolig krönika om Kadhammars artikel att: ”den slutsats som tonar fram i Aftonbladets text är en sällsamt vacker logisk parabel:
1. När göteborgare inte uppfattar vad som sker i Göteborg beror det på att göteborgarna är inskränkta.
2. När stockholmare inte uppfattar vad som sker i Göteborg beror det på att inget sker i Göteborg.”
Till detta ”Överväldigade friska tankesprång” skulle man också kunna lägga en tredje generell tes:
”När göteborgare argumenterar mot den negativa bilden av Göteborg beror det på att göteborgare är avundsjuka, lättstötta och blint lokalpatriotiska.”
Så i stället för att argumentera – några fakta i all ödmjukhet:
Västra Götaland är Sveriges främsta industriregion med 120 000 sysselsatta i industrin.
En femtedel av Sveriges industrijobb finns i Västsverige.
Industrin i Göteborg har i dag ett mycket högt innehåll av forskning, spetsteknologi och digital utveckling.
I Västsverige bor 1,6 miljoner människor, vi har 190 000 arbetsplatser och 750 000 förvärvsarbetare.
Centralt i Göteborg skall områden lika stora som Halmstad bebyggas och 500 miljarder kommer att investeras i infrastruktur och bostäder.
Göteborg är både Oslos och Stockholms viktigaste hamn.
Göteborg har Sveriges nationalorkester Göteborgssymfonikerna, en utmärkt opera och teater, Nordens ledande nöjespark, Bok & Bibliotek, Way out West, Filmfestivalen och strålande restauranger, ledande reklambyråer, spännande unga musiker, skådespelare, komiker, underhållare och poeter, trendiga klädmärken och dessutom idrott i toppklass. Vi har bland landets mest uppmärksammade debattörer på GP:s ledarsida. Här finns goda högskolor och framstående akademiker och forskare. Göteborg är Sveriges mest populära universitetsstad. Och så har vi Håkan Hellström – men det hade ju inte ens Peter Kadhammar missat.
Så om det Aftonbladska besöket i den betydelselösa småstaden på västkusten kan man ånyo tala med Tranströmer: ”Det besöket glöms och livet fortsätter.”