I veckan rapporterade flera medier om fallet med en kvinna som flyttat till Göteborg och tagit anställning vid häktet enbart för att agera kurir åt gängledare som satt intagna. Enligt SR P4 Skaraborg som just nu granskar Kriminalvården är det bara ett av fem fall i Västsverige under de senaste fem åren där den organiserade brottsligheten lyckats att infiltrera myndigheten. (SR 7/11)
Det borde inte komma som en blixt från en klar himmel. Kriminalvården har under flera år tvingats att sänka kraven på dem som anställs. Förr testades sökande vid Pliktverket, nu görs det i vissa fall inte ens fysiska intervjuer av kandidaterna.
Kraven på gymnasiestudier har slopats liksom kraven om god svenska. Utbildningen inför arbetsstarten är försumbar och de nyanställda förväntas ta fullt ansvar i den komplicerade och alltmer farliga miljön efter att bara att ha gått bredvid en kollega under en veckas tid.
Problemet är att det knappt finns några rutinerade vårdare kvar som kan lära upp nya. Personalomsättningen för Kriminalvården i hela Sverige bedöms av facken vara runt 25 procent. Varje år lämnar var fjärde anställd. De som stannar i myndigheten söker sig ofta till tjänster där de inte behöver vara på avdelning med de intagna.
Vid häktet i Göteborg har personalsituationen varit ännu värre. Under året 2022 och halva 2023 tvingades man nyanställa 350 vårdare. Det är lika många som i hela grundbemanningen – på 18 månader. Trots det har man varit tvungen att teckna krisavtal och bussa in kriminalvårdare från bland annat Tibro och Halmstad för att lösa schemat.
Enligt facken är en stor anledning till att de anställda slutar efter kort tid att många inte är beredda på den hårda miljön inne på avdelningarna. Förolämpningar och grovt sexualiserat språk mot vårdarna har blivit vanligare, liksom direkta hot och till och med våld. Det är en förändrad verklighet som inte riktigt blivit uppmärksammad utanför murarna.
Det är dock inte bara vårdare som mår dåligt på häktet i Göteborg. Omsättningen är minst lika stor på chefsnivån. Stefan Römer vid fackförbundet Seko har räknat ut att det under åren 2017 till 2022 slutade 45 kriminalvårdsinspektörer på häktet. Det innebar att under loppet av fem år byttes hela ledningsgruppen ut tre gånger.
Vid en granskning som GP gjorde förra hösten framkom att den höga omsättningen av chefer delvis handlade om en dålig kultur med mobbning, trakasserier och en utbredd tystnadskultur där chefer och vårdare inte vågade klaga. När anställda påtalade säkerhetsbrister i arbetsmiljön, till exempel ensamarbete med de farligaste intagna, kallades de ”fucking fegisar” av cheferna. Trots trycket att inte anmäla problem skrevs fler än 210 incidentrapporter vid häktet i Göteborg bara under andra halvan av 2022. (GP 3/12-22)
En sådan arbetsmiljö och en sådan ledarskapskultur har svårt att ta sig an dagens organiserade brottslighet. När Kriminalvården förra året gjorde en tillsynskontroll kritiserades häktet på 11 av 22 punkter. Det handlade om personalens säkerhet vid visitationer, inlåsning, och så kallat klientnära arbete. Men också om ”korruption, otillåten påverkan och otillbörliga relationer”. I våras blev det känt att intagna gängkriminella lyckats att kommunicera med varandra inne på häktet i Göteborg och på så sätt kunnat försvåra förundersökningar. Enligt polisen visste man att detta skedde återkommande. (SVT 14/3)
Tillståndet vid häktet i Göteborg borde bli en nationell politisk fråga. Det är bra att regeringen vill bygga ut antalet platser och ta kampen mot gängen. Men hur ska man komma till rätta med chefskulturen inom Kriminalvården?
