Att gifta sig med sin kusin. För en del av oss är det något som är så otänkbart att man knappt kan snudda vid tanken. För andra är det tvärtom något fint och eftersträvansvärt. Hur kusingifte uppfattas är helt och hållet beroende av i vilken miljö och kultur man har sina rötter. På en del håll på den svenska landsbygden har kusingifte inte varit speciellt anmärkningsvärt. I storstäder har man tvärtom rynkat på näsan åt människor som gifter sig med släktingar.
I och med den ökade invandringen från framförallt Mellanöstern - där man ser kusingifte som något positivt som stärker de livsviktiga familjebanden - har antalet kusingiftermål i Sverige ökat. Nu borde detta kanske inte vara något problem. Det är det inte heller. Att gifta sig med sin kusin är fullt lagligt. Det som däremot är problematiskt, eller i alla fall viktigt att diskutera, är att de eventuella barn som föds i dessa äktenskap löper dubbelt så stor risk att råka ut för svåra fosterskador som barn vilkas föräldrar inte är släkt.
Vi bär nästan alla på recessiva anlag för olika sorters allvarliga sjukdomar. Och när föräldrarna bär på likadana anlag är det barnen som drabbas. I Uppdrag granskning i Sveriges television visades hur svenska myndigheter har valt att ignorera detta. Av rädsla för att stämplas som främlingsfientliga undanhåller man kunskap och viktiga forskningsresultat. I en intervju med SVT säger Göran Annerén, professor i genetik och anställd vid Socialstyrelsen, att "man kan inte trampa på människors anlag på det viset" och att det leder till fördomar mot invandrare, att tala högt om att barn som har föräldrar som är kusiner är överrepresenterade när det gäller fosterdöd, spädbarnsdödlighet och neurologiska sjukdomar.
Själv skulle dock professor Annerén avråda sina egna döttrar från att gifta sig med nära släktingar.
Om det inte är att trampa på människor så vet jag inte vad som är det. Vissa (professorns egna barn) skall alltså varnas för riskerna. Andra (som inte har en pappa som är professor i genetik) skall hållas okunniga. Man kan bli mörkrädd för mindre.
När det gäller andra råd om andra "risker" som finns för den som är eller vill bli gravid så prackas dessa på människor i en aldrig sinande ström. Även om de är på gränsen till obefintliga. I det här fallet handlar det inte om särskilt små risker.
I Norge, där man valt att registrera alla barnafödslar där föräldrarna är släkt har Norska folkhälsoinstitutet konstaterat att barn i kusinäktenskap har 60 procent större risk att dö innan födseln. De har 150 procent större risk att dö under fösta levnadsåret och dubbelt så stor risk för missbildningar. Även efter ett års ålder är risken för att dö en för tidigt död förhöjd.
Det är väl självklart att man som blivande förälder vill känna till dessa risker om det nu är så att man är gift med sin kusin. Annars blir det kanske som kvinnan som uttalade sig i Uppdrag granskning. Hon hade en svårt sjuk son och fick en chock när hon fick reda på att hans tillstånd berodde på att hennes man och hon var kusiner. Att det går till så är orimligt.
Svenska Socialstyrelsen borde ta på sig ansvaret att informera om riskerna med att skaffa barn med släktingar. Men också om vad sjukvården kan hjälpa till med för dem som trots allt väljer att följa den tradition som leder till att man får barn med sin kusin.
Att respektera människors traditioner är inte samma sak som att medvetet föra dem bakom ljuset.