Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bild: Fredrik Sandberg/TT

”Konsekvenserna av höjd fastighetsskatt för dagens bostadsägare kan mildras”

Lars Calmfors svarar Adam Cwejman om fastighetsskatt.
Det här är en replik på en ledartext. Åsikterna är skribentens egna.

I en ledare 3/9 angriper Adam Cwejman ekonomer i allmänhet och mig i synnerhet för att vi är för fastighetsskatt. Kritiken utgår från föreställningen att vi vill maximera statsinkomsterna. Det är helt fel. Högre beskattning av ägda bostäder ska göra det möjligt att sänka mer skadliga skatter, främst på arbetsinkomster, i motsvarande mån. Det skulle leda till bättre användning av våra resurser och därför på sikt till högre levnadsstandard.

Dagens låga fastighetsavgift gynnar ”kapitalplacering” i ägda bostäder framför andra placeringar. Alternativt kan man se det som att konsumtion av sådant boende beskattas lägre än annan konsumtion, särskilt hyresboende. Följden är överinvesteringar i ägda bostäder och underinvesteringar på andra områden.

Cwejman skriver att ekonomer har ”en längtan efter att göra det ännu svårare för folk att få en bostad”. Det är förstås befängt. Högre fastighetsskatt gör det heller inte svårare att skaffa bostad, eftersom priserna skulle bli lägre.

Konsekvenserna av höjd fastighetsskatt för dagens bostadsägare kan mildras på flera sätt: långsam infasning, begränsningsregler för låginkomsttagare, delvis uppskjutning av betalningen tills man säljer och skatt på inköps- i stället för marknadsvärdet.

Cwejman vill i stället ”kyla ned” bostadsmarknaden genom amorteringskrav och begränsade ränteavdrag. Men det skulle ju precis som högre fastighetsskatt öka boendekostnaderna. Skillnaden är att dessa åtgärder påverkar dem som måste låna mer negativt än dem som har eget kapital.

Slutligen menar Cwejman att jag skulle anse dem som inte förstår skälen för högre fastighetsskatt som ”dumma”. Det är ett argument som jag under långt deltagande i samhällsdebatten aldrig någonsin använt. Däremot finns förstås resonemang som kan kräva mycket eftertanke. Det bidrar knappast Cwejmans text till. Tvärtom har hans argumentation en obehaglig underton av kunskapsförakt och folket-mot-experterna-retorik som inte främjar en bra diskussion.

Lars Calmfors

Nationalekonom

Adam Cwejman svarar:

De flesta människor ”kapitalplacerar” inte i bostäder som någon form av spekulativa köp. De äger sina lägenheter och hus för att de behöver någonstans att bo. Detta gäller i synnerhet för de utan kötid i en kommun, exempelvis inflyttade eller utrikesfödda.

Att en fastighetsskatt skulle göra det billigare att köpa bostad är ett mycket tveksamt påstående. Kanada, med en rekordökning av hus- och lägenhetspriserna, har en fastighetsskatt enligt äldre svensk modell. Bostadspriser styrs av väldigt mycket, övertron på att fastighetsskatten skulle sänka bostadspriserna understryker att Calmfors saknar ett helhetligt förhållningssätt till bostadsmarknaden.

Calmfors uttryckte sig i intervjun tvärsäkert och nedlåtande mot de som ”inte förstår” förträffligheten med en fastighetsskatt.

Att han fortsätter argumentera som om införandet av fastighetsskatten är en oproblematisk åtgärd understryker snarast min poäng: Det är bra att det inte är Calmfors som drar i de politiska tyglarna i det här landet. Med det sagt så ska Calmfors inte spela kränkt för att han blir kritiserad. Är man en tongivande aktör i offentligheten så får man räkna med att ens åsikter, som många lystrar till, kritiseras. Det är inte kunskapsförakt utan samhällsdebatt.

För många människor vore en återinförd fastighetsskatt privatekonomisk katastrof. Personer med avbetalda hus men med låga inkomster skulle riskera behöva flytta, beroende på politikers välvilja med undantagsregler, och personer utanför bostadsmarknaden skulle – till skillnad från vad Calmfors antar – inte få det enklare att komma in. Det skapar allvarliga sociala konflikter. Politik kan inte betraktas som en serie spakar som man kan dra i isolerat från varandra utan att det får konsekvenser på annat håll.