Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kommunerna betalar för statens migrationspolitik

Småkommuner som Bengtsfors har svårt att ekonomiskt hantera de senaste årens migrationspolitik. När de statliga pengarna försvinner står de kvar med ett stort ansvar för de nyanlända.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Toppen i migrationen till Sverige från 2015 har sedan länge försvunnit från nyheternas framsidor. Men arbetet med mottagandet och det långvariga ansvaret som många kommuner måste ta, börjar bli kännbart. I Västsvenska Bengtsfors har kostnaderna blivit så höga att kommunstyrelsens ordförande, moderaten Stig Bertilsson, varnar för att kommunen går mot konkurs.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I ett öppet brev skickat till bland andra finansministern Magdalena Andersson skriver han att: "Migrationsverket säger upp lägenheter. De samhälleliga kostnaderna ökar och statsbidragen minskar. Bengtsfors har redan nu försörjningsstödskostnader på en hög nivå – samtidigt som vi satsar stort på arbetsmarknadsåtgärder och har verkligt betydande kostnader även för det."

Inget av det som händer borde komma som en överraskning, vilket Bertilsson påpekar i sitt brev: "Vi som då var i opposition oroades över utvecklingen på sikt (vad händer när de generösa statsbidragen upphör?, var en vanligt ställd fråga) men responsen på det var noll."

För 2020 års budget ser Bengtsfors ut att gå back med 30 miljoner kronor. I en kommun med något färre än 10 000 invånare är det mycket.

Nu kommer räkningen. Och om kommunen inte kan betala för den vidlyftiga politiken så får staten, som försatt kommunen i den här situationen göra det. Bengtsfors tillhör redan idag den tiondel av landets kommuner med högst skattetryck och har, som många andra glesbygdskommuner, problem med att skapa nya arbetstillfällen.

Några stora möjligheter att ytterligare beskatta invånarna finns inte. Men ökade skatter kommer trots allt att bli konsekvensen i många kommuner på sikt.

Bertilsson inskärper att han inte är emot flyktinginvandring och anser att avfolkningskommuner behöver fler medborgare. I detta har han rätt. Sverige både kan och bör ta emot flyktingar. Vissa kommuner har större behov av nya invånare. Men sättet som svensk demografi förändrats på är varken ansvarigt eller långsiktigt ekonomiskt hållbart.

Huruvida det blir en konkurs i Bengtsfors eller inte är helt upp till staten. Bertilsson efterlyser i sitt brev kompensation för mottagandet av flyktingar. Några ytterligare besparingar kan knappast göras som reder upp situationen. De besparingar som redan gjorts får givetvis konsekvenser för alla boende i kommunen. Är det priset värt? Och vad kommer det göra för de befintliga invånarnas förtroende för regeringspolitiken?

Bengtsfors är inte ensamt. Fler småkommuner har varnat för att de tvingats ta ett ansvar som de inte kan bära. Situationen i Bengtsfors är ytterligare att argument för att Sverige behöver en kontrollerad och förutsägbar migrationspolitik. En ordning som utgår ifrån de ekonomiska möjligheterna att ta emot människor till Sverige och inte utifrån hur många som råkar söka sig till landet.

Det behövs avgränsade och planerade årliga kvoter för invandringen. Beräknade utifrån svenska kommuners kapacitet att ta emot flyktingar. I svensk samhällsdebatt får man lätt intrycket att kvoter är fullständigt omöjliga att införa. Men land efter land gör precis det. Dessa länder kan på ett mer ordnat vis undvika att småkommuner hamnar i Bengtsfors situation.