Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Paul McCartney. Eller en dubbelgångare? Bild: Chris Pizzello
Paul McCartney. Eller en dubbelgångare? Bild: Chris Pizzello

Karin Pihl: Knäppa teorier har funnits i alla tider

Många varnar för ryktesspridning om coronaviruset. Det är bra att uppmuntra till kritisk granskning. Men jakten på falska nyheter kan gå för långt.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det figurerar ett videoklipp på nätet, där en kvinna pratar om vaccin mot coronaviruset. Hon påstår att vaccinet som håller på att tas fram är farligt. Det finns nämligen ett ”chip” i sprutan, som kommer förvandla oss alla till robotar så att ”dom” kan styra oss.

Det är givetvis hittepå. Om det inte är ett skämt handlar det bara om rena konspirationsteorier. Sådana finns det gott om, särskilt när det kommer till vaccin.

Problemet med ”fake news”, falska nyheter, har diskuterats flitigt de senaste åren. I takt med informationsteknologins utveckling kan falska påståenden få stor spridning. Desinformation används av stater och andra aktörer för att skada sina motståndare.

Det är viktigt att syna osanna påståenden och vara källkritisk. Men ryktesspridning är inget nytt. Desinformation är en gammal krigföringsmetod. Skillnaden är att det i dag går snabbare.

Tankesmedjan Frivärld släppte för några veckor sedan en rapport som analyserar staters och organisationers intresse att sprida falska uppgifter om viruset. Att Kina har ett intresse att tona ner landets eget misslyckande i att stoppa spridningen är givet, och det är bra att experterna synar dessa påståenden. Självklart tar alla möjliga skummisar därute tillfället i akt och försöker använda pandemin till sin egen fördel.

Rapporten förespråkar också att stora företag som Google, Facebook och Microsoft ser över sina rutiner och rensar bort konton som sprider falsk information. Det är däremot inte ett särskilt klokt förslag. Det kan tyckas rimligt att Facebook automatiskt raderar sådant som uppenbarligen sprids för att vilseleda människor.

Problemet är att det alltid kommer att finnas gråzoner. I många fall är det tydligt att en nyhet eller ett påstående är falskt och sprids i syfte att lura folk. Men om stränga automatiska algoritmer ska sortera bort allt som inte någon expert menar är sant riskerar rena åsikter att stryka med.

Dessutom blir det omöjligt att sprida skämt och satir. Algoritmer har antagligen inget sinne för humor. När det rör sig om nya och osäkra fenomen är experterna dessutom oense. Även experter kan spekulera och påstå saker som senare visade sig inte stämma. Ska dessa också rensas bort? Ett fritt samhälle, inklusive den infrastruktur som möjliggör meningsutbyte, måste ha en viss tolerans för att folk kan påstå lite vad som helst.

Trots att termen ”fake news” är ganska ny är konspirationsteorier och villfarelser gamla företeelser. Varje stor händelse, olycka eller attentat som skett de senaste 100 åren genererar minst en seglivad konspirationsteori: 20 juli-attentatet mot Hitler, månlandningen, Palmemordet, Estoniakatastrofen, 11-september-attackerna… Alla har de gemensamt att det finns välkända men minst sagt obekräftade uppgifter och historier bakom. För att inte tala om chemtrails, rymdödlor som styr världen eller idén att Paul McCartney har dött och ersatts av en dubbelgångare.

Men de flesta tror inte på någon av dessa teorier, och de flesta kommer antagligen inte att tro på konspirationer om coronaviruset heller. Nätet kryllar av felaktiga påståenden. Men tre fjärdedelar av alla svenskar tar del av nyheter via radio och tv.

Folk i allmänhet är inte korkade. De flesta människor förstår att allt som skrivs och sägs inte är sant. Dessutom har konspirationerna ofta ett visst mått av underhållningsvärde.