Värmen ligger som ett lock över nejden, högsommaren är här. Den där typen av sommarväder som tinar upp svensken och får oss att stå ut med höstens regn och vinterns kyla. Men med sommaren, även den kyligare svenska varianten, kommer utedagar och grillkvällar och med dem dyker decibelallergikerna upp. De finns bland oss överallt, de där som konstant stör sig på andra och klagar på ljud.
De köpte en billig fastighet utan att fundera på varför priset var såpass lågt. Man skulle ju kunna tro att om man är av den decibelkinkiga tystnadsälskande sorten som lätt stör sig på sin omvärld, skulle man undersöka omgivningarna extra noga för att säkerställa att de faller en i smaken innan man slår till.
Men trots att vi har en mycket långtgående undersökningsplikt för fastighetsförvärvare gäller detta bara själva fastigheten och dess skick. Köparen har ingen skyldighet att undersöka omgivningarna eller fastighetens läge.
Detta har lett till ett ökat antal fall med husköpare, men även hyresgäster, som efter att ha flyttat in börjar klaga på existerande verksamheter i närområdet.
Det är nyinflyttade villaägare i Bromma som tycker att flyget faktiskt inte behöver ta vägen över deras äppelträdgård. Det är hyresgäster på Kyrkogatan som upptäcker att kyrkklockan slår varje timme. Det är husägare i närområdet runt Ekebyboda Skyttecenter som varseblir att det smäller på skjutbanan. Det är bostadsrättinnehavare som har förvärvat en lägenhet ovanpå ett populärt uteställe som inser att glada människor låter högre ju senare på kvällen det blir. Det är boende runt Tiundaskolan i Uppsala som ogillar att ungdomar spelar kvällsbasket på skolgården.
En variant på dessa är de som köper ett torp bredvid en bondgård och sedan klagar på att det luktar grisbajs. Alla har de gemensamt att de borde ha kontrollerat hur läget låg innan de köpte sin fastighet eller flyttade in i sin lägenhet.
Dessvärre kommer de flesta klagomål till berörd kommun inte leda till svaret att de får skylla sig själva som flyttat in i en fastighet granne med en verksamhet som kan störa. Enligt gällande lagstiftning premieras nämligen den enskildes välmående före en verksamhet. Den som bedriver verksamhet är enligt lag ansvarig för att inte utsätta närboende för störningar eller olägenheter. Oavsett vem som var där först.
Det leder till att skolor permanent plockar ned basketkorgar, att tillgängligheten till idrottsplatser begränsas, att skjutbanor får starkt begränsade aktivitetstider, att uteställen stänger igen och att bönder kan behöva avveckla sin verksamhet.
I väntan på att politikerna grundligt ser över lagstiftningen, vore det välkommet att egenansvaret vägde tyngre även inom detta område. De medvetna val som görs och som har förutsägbara konsekvenser borde inte kunna leda till att någon annans verksamhet förstörs.
