Kristdemokraterna behöver revidera sina mest grundläggande politiska ambitioner. I dagens Sverige går det inte längre att låtsas som att familj, civilsamhälle och religion alltid är positiva institutioner
På SVT-play ligger sedan början av december en intressant dokumentär om KD:s tidigare partiledare Alf Svensson. För de av oss som uppskattade Alf Svensson är dokumentären en nostaligitripp.
Men när man idag hör Alf Svensson lägga ut orden är det samtidigt svårt att inte slås av hur verkligheten sprungit ifrån eller förändrat många av de perspektiv som Kristdemokraterna tog in i politiken.
Ta exemplet med mer makt åt familjen. I det Sverige där Alf Svensson kämpade för att komma in i riksdagen kunde många sociala problem kopplas till spruckna familjer. Familjer som höll ihop gav barnen en bättre start i livet. Men i dagens samhälle ser vi hur familjen i allt för många fall spelar en annan roll. Den statistik som finns om så kallat hedersförtryck pekar på att tiotusentals ungdomar växer upp i familjer som förtrycker dem.
Här i Göteborg har vi också kända fall med familjenätverk som skapar otrygghet i hela stadsdelar. Lärare, poliser och socialarbetare utsätts för påtryckningar när de fattar beslut som går emot vissa släkter. Det finns exempel på hur människor mördas eller tvingas att mörda andra på grund av att de tillhör en familj.
De små sammanhangens familjer finns naturligtvis kvar. Men den nya mer komplicerade bilden gör att slagord som ”Stärk familjen” inte låter lika självklara. Hur undviker man att stärka fel familjer?
Kristdemokraterna är också det parti som oftast betonar vikten av ett starkt civilsamhälle, och de beskriver föreningar och trossamfund som en grundbult i samhället.
Det är en bild som också behöver modifieras. Läser man till exempel statsvetaren Peter Esaiassons reportagebok ”Förorten”, (Timbro förlag 2019), är det inte självklart att en stor mängd föreningar i ett område leder till en god utveckling i lokalsamhället. Ofta kan det handla om föreningar som mest finns för att kunna söka bidrag. Det är svårt för politiken att med olika bidrag stimulera fram ett civilsamhälle.
Problemen blir kanske ännu mer tydliga om vi tittar på religiösa samfund, vilka naturligtvis fortfarande har en särskild ställning i den kristdemokratiska ideologin. Ett förslag som gåvoavdrag har som syfte att stärka de ekonomiska musklerna hos samfunden. Aktiva religiösa församlingar kan förstås vara en tillgång i det lokala samhället. Men de kan också betyda söndring och oro. Alla församlingar tar inte det utökade ansvaret att bidra till gemenskap också utanför den egna gruppen.
Tar vi åter Göteborg som exempel är problemen uppenbara. Här finns exemplen med extremism och rekrytering till terrorgrupper, kopplingar till kriminella nätverk, samt flera exempel på omfattande korruption och missbruk av bidragspengar. Det är långt från det folkrörelse- och frikyrkosverige som Alf Svensson och KD formades i.
Partiet skulle behöva nyansera sin bild av familj, civilsamhälle och religion. Det är institutioner som kan vara goda, men också dåliga.
