Upp som en sol, ned som en pannkaka.
Upp som en sol, ned som en pannkaka. Bild: Johan Nilsson/TT

Karin Pihl: Kapitalism med socialdemokratiskt ansikte blev ett fiasko

Turerna kring SBB visar att den gamla devisen ”intresset ljuger aldrig” fortfarande är aktuell. Det enda rimliga är att staten köper upp delar eller hela bolaget.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Det är svårt att inte tänka sig att loggan är medvetet ful. SBB, Samhällsbyggnadsbolaget i Norden AB, har en logotyp som påminner om ABF: Vita bokstäver av ett omodernt typsnitt mot en röd bakgrund. Stilen för tankarna till det gamla Folkrörelsesverige. Tråkigt men tryggt. Och framför allt stabilt. Att SBB blivit en riktig småspararfavorit med 300 000 aktieägare är kanske därför inte så konstigt.

Men SBB, som grundades av den före detta socialdemokratiska toppolitikern Ilija Batljan 2016, är allt annat än stabilt. De senaste veckorna har bolagets värdering på börsen kollapsat. Räntehöjningarna tvingade det högt skuldsatta bolaget att ställa in utdelningar. Kreditbetyget sjönk som en sten. Och nu öppnar styrelsen för att sälja hela eller delar av bolaget. Experter varnar för att SBB:s fall i värsta fall kan dra med sig andra fastighetsbolag. De måste göra sig av med tillgångar i rekordfart för att undvika en finans- och bankkris à la 1990-talet.

ANNONS

SBB:s affärsidé var på kort sikt briljant – att köpa upp lokaler där kommuner och regioner bedriver skolor, äldreboenden, vårdcentraler och sjukhus, för att sedan hyra tillbaka dem till det offentliga. Batljans politiska kontakter efter åren som socialdemokratiskt kommunalråd i Nynäshamn och landstingsråd i Stockholms län har inte direkt varit till en nackdel. För kommuner som kämpat med att få budgeten att gå ihop kan en försäljning ge ett tillfälligt klirr i kassan. Att det ofta blir en förlustaffär för skattebetalarna på längre sikt har politikerna blundat för.

Nu riskerar SBB alltså att dra med sig en hel sektor i fallet, liksom småspararnas pengar. Dessutom finns risken att fastigheterna nu köps upp av oseriösa ägare. Sveriges kommuner och landstings chefsekonom Annika Wallenskog varnar för att SBB:s fastigheter – alltså skolor och vårdinrättningar – hamna hos aktörer som kommunerna själva inte valt. Att kommuner kan köpa tillbaka husen tror hon inte på, eftersom SBB lär sälja fastigheterna i ”paket”, och kommuner får bara äga fastigheter inom den egna kommungränsen (SvD 29/5).

Det enda rimliga alternativet är att staten köper upp bolaget.

Vad finns det för lärdom att dra av detta? Att kapitalism är kapitalism, även om företagslogotypen andas socialdemokrati. För det är den centrala orsaken till SBB:s framgångar – att man å ena sidan lovat aktieägarna guld och gröna skogar och presenterat vd:n som Sveriges Jeff Bezos, och å andra sidan anammat en retorik mot kommunerna som osar av värdegrundsladdade värdeord.

ANNONS

Som Kristina Sundin Jonsson, kommunchef i Skellefteå, uttryckte det på Skellefteå kommuns informationssajt med anledning av att kommunen sålt kulturhuset till SBB för över en miljard kronor: ”SBB:s tydliga fokus på att agera som en långsiktigt hållbar samhällsbyggare går bra ihop med Skellefteå kommuns vision och målsättningar. Min uppfattning är att de också ser en styrka i visionen om ett kulturhus som vågar, med syftet att vara en dynamisk mötesplats som får oss att tänka, känna och växa”. Hon är inte ensam om att ha haft den förhoppningen om SBB.

Men det är inte skattebetalarnas intressen SBB främst har värnat. Det är aktieägarnas. Och konstigt vore väl annars. Det är ett aktiebolags själva syfte. Det bolag som inte gör allt för att säkerställa långsiktig avkastning till ägarna och arbeta för att skapa tillväxt sköter bolaget illa.

Det skandalösa i hela historien är att så många kommun- och regionpolitiker inte insett detta. De har gått på snacket om långsiktighet och socialt ansvarstagande. Uppenbarligen har de glömt Karl Marx berömda ord: intresset ljuger aldrig.

LÄS MER: Krisen i SBB - detta har hänt

ANNONS