För ett år sedan bjöd SNS (Studieförbundet Näringsliv & Samhälle) in mig till Stockholm för att debattera kärnkraft. Det kändes först lite originellt: Jag har inte debatterat kärnkraft sedan 1980 utan betraktat frågan som rätt död. Med inbjudan visade sig framsynt eftersom kärnkraftsfrågan blommat upp igen i den svenska debatten.
Frågan är intressant: Kärnkraften erbjuder energi med relativt lite koldioxidsutsläpp. Det är precis vad vi behöver för att klara den omvälvande förändringen vi står inför. Det moderna industrisamhället föddes ur kolgruvor och oljekällor. Alla de största företagen i världen är just oljebolag, och några bil- och stålföretag. Hela världen måste sluta använda fossila bränslen inom 50 år och vi i den rika världen måste gå före. Det betyder att vi står med en omfattande att-göra-lista.
Listan börjar med tidernas största utbyggnad av vind- och solenergi. Till detta kommer effektivisering i energisektorn: lagringskapacitet, kraftöverföring och affärsstrategier. Våra bostäder skall byggas om. Jordbruket och gruvindustrin ställs om. Transporterna skall till stor del elektrifieras. Inom industrin har vi särskilda utmaningar i exempelvis stål- och cementsektorn.
Listan kompletteras av klimatanpassade fartyg, flyg och en kost som särskilt undviker rött kött. Sedan skall vi minska aerosoler, utsläpp av N2O och avskogning. Allt är inte bara uppoffring – vi mår kanske bättre av en sundare diet – men utan tvekan är det en lång lista med stora utmaningar.
Med ökad efterfrågan på el och fokus på klimatet menar somliga debattörer att vi måste ha kärnkraft till vilken kostnad som helst. Men det är helt ologiskt. I denna situation måste vi tvärtom hushålla med pengarna!
Den som satt sig in i vad som hände i Tjernobyl eller Fukushima är dessutom skeptisk med tanke på riskerna. Hade vinden vänt under Fukushimaolyckan och inte blåst utåt Stilla Havet utan mot Tokyo hade man varit tvungen att evakuera över tio miljoner människor och det är oklart om Japan skulle ha klarat det.
Skall kärnkraften spela en stor roll för att minska belastningen på klimatet skulle det behövas en enorm utbyggnad med många reaktorer även i kris och krigshärdar som Syrien, Irak eller Venezuela vilket skulle innebära stora ytterligare risker.
Debatten bör inte handla om bara reaktorerna och den olösta avfallshanteringen utan mot alla led i kärnbränslecykeln. I en era av ond terrorism ökar tyvärr kärnkraftsriskerna kraftigt. Man kan skydda sig mot en del av dessa problem men då stiger kostnaderna kraftigt och det är troligen det som till sist avgör frågan.
Kärnkraftverket Hinkley Point i England var så dyrt att bygga att Brittiska staten blivit tvungen att lova en ersättning på hissnande 110 öre per KWh. Vindenergi byggs nu osubventionerat för omkring 15-35 öre per KWh. Vindkraften är mycket, mycket billigare – och visst: det blir ingen produktion när det är vindstilla men med så stora skillnader i säkerhet och ekonomi har man råd med åtgärder såsom lagring och effektreserv. I Sverige har vi ovanligt goda förutsättningar att ta itu med dessa problem eftersom vi har så mycket reglerbar vattenkraft.
