Du sköna nya värld är den brittiske författaren Aldous Huxleys mest kända verk. En framtidsdystopi som utkom 1932 och speglar ett samhälle där människan fullständigt har underordnats teknologin och industrisamhällets logik. Tideräkningen utgår inte längre från Jesu Kristu födelse utan från biltillverkaren och det löpande bandets pionjär, Henry Ford.
Det är ett samhälle där människan gjorts ”lycklig” genom att befrias från allt som skaver. Nationsgränser har ersatts av ”världsstaten”, barn föds upp i konstgjorda livmödrar för att sedan indoktrineras och sorteras in i arbetsproduktionen efter intelligens och arbetsförmåga. Alla medborgare är genmanipulerade till evig ungdom och matas med lyckopillret "Soma". Inget får störa framsteget. Klassisk skönlitteratur, såsom William Shakespeare varifrån romantiteln är hämtad, är förbjuden eftersom den skulle kunna rubba det sömngångaraktiga lyckotillståndet.
Huxley ville peka på oroväckande tendenser i samtidens allt mer likriktade och teknikfixerade massamhälle. Enligt Huxley hotades nämligen inte de humanistiska värdena enbart av främmande auktoritära ideologier, utan på ett mer fundamentalt plan av en modernitetskult där individen gradvis förminskades till en kugge i maskineriet även i de liberala demokratierna.
Jag kommer att tänka på Aldous Huxley när jag läser riksdagsmannen Joar Forssells (L) nyskrivna motion ”En framtid utan graviditeter”, som uppmärksammades i GP häromdagen (20/10). Möjligen har Forsell haft långtråkigt och som ett slags konstnärligt performance bestämt sig för att skriva en travesti på Huxley. Tyvärr är det troligare att han menar allvar.
Forssells vision är nämligen att barn ska kunna födas utanför människokroppen, i en slags konstgjorda kokonger får man förmoda. Han motiverar förslaget med att det ger ”kvinnor möjlighet att delta fullt ut i arbetslivet och andra delar av samhället utan att behöva bära bördan av graviditet”. Ett försvar av arbetslinjen som lär få den mest inbitne kapitalisten på Svenskt Näringsliv att rodna.
Forsell framför även jämlikhetsargument för sin sak. Teknologin ”underminerar patriarkala strukturer genom att avlägsna den exklusiva bördan av graviditet från kvinnor eller livmoderbärare”. Att kvinnor – eller livmoderbärare som han föredrar att kalla dem – föder barn är ett sista hinder att övervinna innan "befrielsen" och det könlösa paradisets ankomst. Kvinnokroppen är alltså en börda som kvinnor ska befrias från för att kunna bli mer som män. Fundera en stund på kvinnosynen i det påståendet. Det är svårt att komma ifrån slutsatsen att Forssell vill avskaffa kvinnan.
I Forsells vision blir det inte svårare att skaffa barn än att köpa sig en hund från en kennel och vem som helst ska enkelt och smidigt kunna göra det utan att besväras av sin ”könsidentitet”.
Forsell är nu ingen romanförfattare. Han är lagstiftare i Sveriges riksdag. Man kan därför inte bara avfärda hans idéer som pojkrumsfantasier. Snarare påminner han oss om att de tankestråk som Huxley varnade för finns kvar, även om få är lika radikalt öppna med dem som Forsell.
Efter murens fall är det få som fortfarande drömmer om att omforma vårt samhälle till en rutnätsformad mönsterutopi utan skavanker. Men tanken att omforma individen lever vidare. För det är snarast högsta mode att individen ska ”befrias” från allt som gör henne till människa – familj, ursprung, sexuell läggning, kön och trosföreställningar. Genom en tankevurpa ses nämligen dessa saker som yttre begränsningar – som om det fanns en kärna i oss helt oberoende av våra erfarenheter.
Försåtligt nog beskrivs ofta denna ambition som liberal av dem som framför den. Men på många sätt är den raka motsatsen till vad humanistiska liberaler kämpat för historiskt. Liberalismen försökte genom hela 1800- och 1900-talen för att värna människans egenart och identitet mot överhetssamhället. Hon skulle få växa och vara sig själv.
Den humanistiska liberalismens mål var att skydda individens fria personlighetsutveckling från staten, och i viss mån marknadskrafterna, som hotade med tvång och likformighet. De drömde däremot aldrig om att ”befria individen” från henne själv, från hennes kropp, identitet eller relationer. Kort sagt allt det som gör henne till människa. För det som gör friheten meningsfull är just att vi alla på olika sätt är formade av just våra begränsningar, förmågor och egenheter. Att föda barn är exempelvis det mest meningsbärande som inträffar i mångas liv. Frihet handlar om att tillåtas agera utifrån det som format oss, inte att sakna riktning i livet.
Huxley visar i sin roman är att människan, och i synnerhet den tänkande eller avvikande människan, i längden inte står ut i den "sköna nya världen". Droger, njutning och förströelse kan bara lindra tomheten, förvirringen och monotonin hos den "totalt befriade" individen till en viss gräns. I den tid Huxley skrev romanen var det en vanlig förklaring till att så många sökte svar i auktoritära politiska rörelser.
Forsell verkar vilja vinna en tävling, den tävling där den mest radikalt verklighetsfrånvände vinner priset som ”mest liberal”. Men faktum är att liberaler som inte bottnar i något utanför sig själva, eller inte förstår vad de bottnar i, oftast bara fungerat som liberalismens dödgrävare.
