Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Oslagbar undervisningsform.  Bild: Henrik Montgomery/TT
Oslagbar undervisningsform. Bild: Henrik Montgomery/TT

Bawar Ismail: Inget slår klassisk katederundervisning

Distansundervisningen som framtvingats av coronakrisen har varit förödande för jämlikheten i svensk skola.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I dagarna har det gått ett år sedan regeringen Löfven meddelade att stora delar av det svenska utbildningssystemet skulle övergå till distans- och fjärrstudier. Gymnasister och högskolestudenter blev tvungna att bänka sig framför datorerna och sköta studierna digitalt.

Inspelade föreläsningar, lektioner på Zoom och diverse uppgifter på tröga läroplattformar. För den som varken är lättdistraherad eller har några problem med självdisciplinen har coronaundervisningen säkerligen varit tillfredställande. Men det är långt ifrån alla som kunnat ta till sig undervisningen och hantera de höga kraven på egenansvar som följer.

I en genomgång av tidigare studier om distansundervisning i västvärlden framkommer tydliga negativa effekter för studieovana grupper (IFAU, 2021:2). På högskolenivå är det främst minoriteter, manliga studenter och svagpresterande studenter betyg som missgynnats av kurser på distans. Dessa grupper gynnades i stället av traditionell undervisning i föreläsningssalar.

Liknande effekter noterades vad gäller utbildning på gymnasienivå. En studie av amerikanska high school-elever visade att de som gått en digital kurs i algebra upplevde kursen som svår och presterade därmed sämre under examineringen, jämfört med de som fått traditionell undervisning. Lärarna angav dessutom att det var svårt att upptäcka eventuella kunskapsluckor hos eleverna och kunde därför inte anpassa undervisningen efter deras behov. En annan studie som undersökte studieresultaten hos elever i årskurs 5-8 med omfattande online-undervisning visade negativa effekter på provresultat i matematik och engelska (IFAU).

Detta ligger väl i linje med vad som framkommit i Skolverkets och Skolinspektionens inledande översyn av coronaundervisningen, som bland annat pekat på att elever med svaga kunskaper i svenska eller svårigheter i hemmet missgynnats av den snabba omställningen. Därutöver har rektorer uppmärksammat att lärare haft begränsade möjligheter att kontrollera om elever hängt med i undervisningen och att många elever tappade studiemotivationen.

Det är inte konstigt att det blir så. Undervisning bakom skärmen och ständig uppkoppling till internet innebär en uppsjö av distraktioner i form av omedelbar tillgång till sociala medier, underhållning och spel.

Allt detta tyder på att Skolinspektionens varningar för en allt mer ojämlik skola i digitaliseringens spår är på väg att besannas (DN 5/4). Stökiga hemförhållanden, avsaknaden av vardaglig struktur och svårigheter att koncentrera sig framför datorn riskerar att leda till ett märkbart kunskapstapp hos en generation av hemmasittande ungdomar.

Är det något coronakrisen har lärt oss så är det helt enkelt att ingenting slår traditionell undervisning i klassrummet.