Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Bawar Ismail: Inga bidrag till extremister

Ledare: Regeringen vill se över stödet till organisationer i civilsamhället. Det borde ha skett för länge sedan.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I februari 2015 samlades flera offentligfinansierade organisationer på Kulturdepartementet för ett dialogmöte. Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) ville bland annat diskutera islamofobi. På gästlistan fanns organisationen Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) och kulturministern tog glatt selfies med organisationens representant. 

Det civila samhället och demokratin mår bra av en mångfald av olika organisationer och samfund har det sagts från olika politiska håll, däribland av miljöpartister som demokratiminister Kuhnke. Men bristfälliga kontroller och uppföljningar av föreningsbidragen har gett flera organisationer möjligheten att undergräva just de demokratiska värderingar som bidragssystemet ska uppmuntra. 

Kulturministerns möte med MMRK är ett exempel på den osunda relationen mellan stat och civilsamhälle. MMRK är en problematisk organisation. En stor del av dess verksamhet går åt att förringa islamistisk radikalisering och terrorism. När svenska politiker, terrorexperter och opinionsbildare framförde krav på kriminalisering av terrorresor svarade MMRK med ogrundade anklagelser om ”raslagar” riktade mot Sveriges muslimer. Inte heller såg MMRK att återvändande jihadister utgjorde något säkerhetshot (Aftonbladet 26/8-2014). De fick fel. Flera återvändande jihadister från kriget i Syrien var delaktiga i den terrorcell som planerade de brutala attackerna i Paris och Bryssel. 

MMRK är inte ensamma. De brukar arrangera gemensamma seminarier med organisationer som Sveriges Unga Muslimer och Afrosvenskarnas riksförbund. För svenska folkets skattepengar har de exempelvis bjudit in islamistsympatisören Yvonne Ridley (Expressen 12/9-2013). Ridley har en historia av antisemitiska uttalanden och representerar organisationen CageUK i Storbritannien som försvarat brittiska jihadister.

Och även Sveriges Unga Muslimer, som 2015 fick över en miljon kronor av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, har bjudit in hatpredikanter och extremister.
Varför den svenska staten ska finansiera organisationer i civilsamhället går givetvis att ifrågasätta, det också. Medborgare som frivilligt organiserar sig inom etniska eller religiösa föreningar bör själva bekosta sin verksamhet. Men så är det alltså inte i dag. Det minsta man då kan kräva är att skattefinansierade organisationer inte upplåter utrymme åt extremism och rasism. 

Det har äntligen även kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke insett. I veckan meddelade Kuhnke att regeringen inlett ett arbete för ”att säkerställa att det sker en förstärkt och förtydligad kontroll av organisationers grundläggande värderingar för att skattepengar ska kunna betalas ut” (DN 1/6). 

Bland annat ska stödet till etniska organisationer och religiösa samfund få tydligare krav på demokratiska värderingar. Bidragsgivande myndigheter ska rapportera hur de granskat organisationer som får skattemedel. Det är ett steg i rätt riktning. Organisationer som gett utrymme åt hatpredikanter och extremister ska inte få ett enda öre av skattebetalarna.