Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Ideologi styr Sveriges syn på gärningsmän

Hur brott beskrivs och förstås är i högsta grad en fråga om ideologi. Paolo Robertos sexköp och mordet på en nittonårig i Härnösand är två aktuella exempel.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Paolo Roberto köper sex och diskussionerna tycks inte ta slut. Händelseförloppet bekräftar nämligen en vanligt förekommande ideologisk uppfattning: Det finns dolda patriarkala strukturer. Så lömska att de förekommer hos en person som, utåt sett, framställt sig som en god och modern människa. Snaskfaktorn är förstås också stor eftersom det är en kändis.

Han försöker urskulda sig med att gärningen var orsakad av tidigare trauman, det vill säga: Han förstår vad det är han behöver säga, nämligen framstå som offret i sammanhanget, för att försöka bli rentvådd. Men ingen köper det. Roberto retuscheras nu från offentligheten.

Samtidigt: I Härnösand mördas en nittonårig man på en fest. Mördaren står nu även åtalad för att ha begått två våldtäkter under samma natt.

Vem som är ett offer och hur ett brott beskrivs i offentligheten silas i Sverige inte sällan genom ett ideologiskt filter. Det blir knepigt ibland. Om offret tillhör en minoritet eller brottet har en hatbrottskaraktär tas det som intäkt för att det förekommer strukturell rasism. Det vill säga, brottet bekräftar uppfattningen om en struktur eller djupare samhälleligt problem.

Men brotten i Härnösand, fruktansvärda som de helt klart är, bekräftar inget i offentligheten accepterat narrativ. Den mördade är infödd svensk, mördaren har utländsk bakgrund. Det kan inte länkas in i någon pågående berättelse om Sverige. Snarast anses uppmärksammandet av brottet problematiskt eftersom det kan misstänkas nyttjas av högerextrema.

På Twitter skriver Vänsterpartiets rättspolitiska talesperson att straff för sexköp måste höjas. Detta eftersom högre straff skulle minska benägenheten att köpa sex. Men logiken stannar där. En gängkriminell, hävdar Snecker, skulle inte beröras om straffet var "ett, två eller fem år".

Inkonsekvensen i Sneckers uttalande illustrerar en motsättning mellan när människor är aktiva förövare och när de bara är offer för sina omständigheter. I Sneckers fall handlar det om att det ena, sexköp, är uttryck för en patriarkal struktur som kan bekämpas med hårdare straff. Medan sådant som gängvåld, och allvarligt våld i allmänhet, är en konsekvens av sociala problem, det vill säga förövaren blir på något sätt främst ett offer för omständigheterna.

Mord på etniska svenskar blir därmed aldrig fråga om rasism eller förtryck. Bara uttryck för sociala problem, psykisk sjukdom eller olyckliga tillfälligheter. Medan brott som drabbar en, som det heter "underordnad" grupp länkas in i en vidare berättelse om samhället. Det är inte ens nödvändigt att offret från den "underordnade" gruppen får komma till tals. Berättelsen är redan skriven.

Jämför med hur terrordåd beskrivs. Är det ett så kallat "vansinnesdåd", utfört av en ensam galning eller del av ett systematiskt problem? Ideologiseringen går åt båda håll. Så blev Breivik för vissa ett exempel på en ensam galning medan andra beskrev honom som en pusselbit i en tilltagande högerextrem våg.

Likadant är det med radikal Islamism, och här får vi låna Sneckers logik: Vissa anser islamistiska terrordåd vara uttryck för en högst medveten politisk-religiös radikalisering, andra ser ett exempel på vad som händer när fattigdom och ojämlikhet går för långt.

I de snabba ideologiska och hobbysociologiska analyserna sorteras vissa brott bort. När Abraham Ukbagabir mördade två personer på Ikea i Västerås för fem år sedan valdes de ut för att "de såg svenska" ut. Men hur skulle det se ut med solidaritetsmanifestationer för kollektivet "svenskar"?

Trots att brott förekommer där gärningsmännen skrikit 'jävla svennar' har ingen dömts med hatbrott med svenskar som motiv. Men sådana åsikter anses suspekta. Mordet sorterades in under etiketten vansinnesdåd utan bäring på någon bredare berättelse eller struktur.

Alla dessa inkonsekvenser avslöjar problemet med mycket ideologi i offentligheten som villkorar hur vi beskriver, hanterar och reagerar på begångna brott. Vissa blir symboler för förtryck. Andra försvinner i mängden.

Så blir Paolo Robertos brott i berättelsen ett exempel på en tidsanda som uppmuntrar oss "att stänga av empatin" medan vi exploaterar "utsatta människor och vårt ekosystem", som författaren Inti Chavez Perez beskrev det. Medan mordet på nittonåringen passerar obemärkt utan att fastna i det ideologiska filtret. Det svåra med ideologi är inte att utöva den, det är att förstå när man gör det.