Inom loppet av två veckor mördas tre svenskar i sina hem i Stockholm på grund av att de är släkt med fel person och två svenskar på öppen gata i Bryssel för att de har landslagströjor på sig. UD råder svenskar att iaktta ökad försiktighet utomlands. Samtidigt jublar människor på svenska gator och torg för att en massaker på civila har ägt rum i Israel. Några motdemonstrationer syns knappt till. De annars så flitiga förespråkarna för anständighet, som ser demokratin hotas lite varstans, har kanske tagit ledigt.
Kanske är en bidragande orsak till tystnaden att många som annars tar ställning emot rasism inte förstår vad som utspelas framför deras ögon. Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson skrev ett dygn efter terrordådet i Bryssel att "Det är dags för alla att inse att demokratiska normer är under upplösning i Sverige".
Syftade hon på IS-återvändare som undervisar i skolor? Hyllande av antidemokrater och massmördare av svenska politiker och akademiker? Jubelropen för mördarna på svenska gator? Eller kanske att hela stadsdelar hålls gisslan av gängvåld och klaner? Nej, demokratins upplösning exemplifieras med ett inlägg på X (tidigare känt som Twitter) skrivet av en sverigedemokratisk politiker.
Sådan selektiv perception och aktiv glömska över vad som precis har hänt är ingen slump. Det är en ideologisk nödvändighet om man har ägnat all sin tid åt att varna för påstådda hot mot demokratin i stället för att motarbeta de redan närvarande.
Glömskan jobbar just nu övertid i den svenska offentligheten. Sprängningar, hedersvåld, uppgörelser mellan gäng, radikala islamister som ansluter sig till Islamiska staten betraktas tyvärr av många som ett slags naturkatastrofer. Men om SMHI i alla fall försöker förutse vädret, har samhällets meteorologer tagit stolthet i att stå i ett skyfall och förneka att det regnar.
I det senaste ovädret dog 1400 och skadades 3300 civila israeler, enligt den senaste räkningen. Enligt Hamas finns inga civila, ingen är oskyldig. För dem är det totala kriget ständigt närvarande och ingen, inte ens den egna civilbefolkningen, är undantagen från att offras för den heliga kampen. I grunden är inte gängkriget i Sverige annorlunda. Blodsfejderna är så allvarliga att anhöriga, må de vara barn och kvinnor, inte är undantagna från de kriminellas vendettor. Fienden ska lida och det i flera släktled. Någon hänsyn till förbipasserande och personer som blir sammanblandade med kriminella existerar inte heller.
Varför bunta ihop dessa fenomen, det är väl ändå olika saker? Inte alls. Allt detta utgör grenar på samma träd. I Sverige, och i resten av Västeuropa för den delen, pågår en konflikt mellan två väsensskilda sätt att betrakta människan och samhället. På ena sidan: Rättsstat, religionsfrihet, demokrati, social tillit. På anda sidan: Ett upphöjande av släktens, religionens eller gängets heder till det mest skyddsvärda.
Dessa sistnämnda fenomen förenas av att de förkastar individualismen. Den enskilda människan spelar ingen roll för den radikala islamismen. Hon är obetydlig och oväsentlig inför den gudomliga planen. För hederstänkandet finns inte individuell valfrihet eller möjlighet att välja partner, enbart släktheder och kollektivet. För de blodbesudlade gängen finns bara vänner och fiender, ingen däremellan. Det förklarar också varför de talrika gängmedlemmarna utan att blinka beställer mord på anhöriga till fiender.
Det här handlar inte om invandrare och svenskar – en överväldigande andel av alla med utrikes bakgrund i Sverige bor här för att de uppskattar just det här landets fundament. De vill inte att andra länders dysfunktionella normer och institutioner överförs hit. De vill leva ett tryggt liv i fred och frihet – ett samhälle som fungerar, där man inte behöver underkasta sig klanen eller religionen. Men många i Sverige har inte ens fått möjligheten att välja eller ens se detta Sverige.
Det stora hotet mot det fria och demokratiska samhälle som generationer av svenskar mödosamt byggt upp är inte i främsta hand en handfull radikala islamister och kriminella. De är, trots deras oerhörda våldskapital och förmåga att infiltrera förvaltningen, ringa till antalet. Det största problemet i Sverige är de som antingen reser hinder för att motarbeta samhällsutvecklingen eller vänder bort uppmärksamheten från det som sker. Som kan ägna spaltmeter åt en tweet man ogillar, men är tyst när klanerna och deras ideologi underminerar själva fundamentet för samhället. Det stora hotet är vankelmodet, flatheten och den spelade omtanken.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
