Det märks att Miljöpartiet inte längre tillåts diktera villkoren i Regeringskansliet. Strax före sommaren tillsatte S-regeringen en utredning med siktet inställt på att halvera den svenska vargstammen ned mot 170 individer – vilket sedan tidigare en majoritet i riksdagen krävt och vilket även var den tidigare alliansregeringens linje.
Vargen väcker känslor. Senast i helgen angrepp varg ett gäng kalvar i småländska Ljungby och dödade en av dem. Några dagar tidigare dödades samtliga får på en gård utanför Södertälje sedan vargen tagit sig över viltstängslet. Vargens närvaro gör sig påmind allt längre söderut i Sverige. Västra Götaland är inget undantag – utan tvärtom ett av de värst drabbade länen. Vargens närvaro skapar stora merkostnader för lantbrukare, jägare och andra som håller landsbygden vid liv. Den ger sig på får, kalvar, höns men även katter och inte minst utgör den ett hot mot jakthundar.
Stängsel och inhägnader kostar pengar. Och de hjälper inte alltid. Människor bryr sig om sina husdjur i dag på ett annat sätt än förr. Vargen och andra rovdjur försämrar påtagligt livskvaliteten på landet. Även om angrepp på människa är ovanligt så är själva vetskapen vad en varg eller en björn kan göra mot ett barn svår att tänka bort hos de flesta föräldrar.
Vargattackerna mot tamdjur har enligt LRF ökat till en ohållbar nivå. Dessutom är mörkertalet stort då många bönder och landsbygdsbor vet att de riskerar bli trakasserade och hotade av militanta djurrättsaktivister om de gör en anmälan. Det är på tiden att de styrande politikerna väljer rätt sida i den här kampen. Tyvärr är det dock närmast en naturlag att Socialdemokraterna efter valet – för vilken gång i ordningen? – åter säljer ut landsbygdens livsvillkor till MP för chansen att få regera vidare.
Under flera hundra år betalade svenska staten ut skottpengar på varg. Överhet och allmoge enades om att vargen var ett skadedjur som skulle minimeras. På sina håll gjorde lokalbefolkningen stora gemensamma ansträngningar för att bli av med vargplågan. Så, 1965 betalades den sista skottpengen ut och vargen fridlystes. Den var då i stort sett borta från svensk mark. Men den skulle återkomma, aktivt påhejad av en ny grupp aktivister och byråkrater som såg naturen som något heligt snarare än en miljö för människan att bo och verka i.
Visst finns det ett värde i biologisk mångfald. Men det värdet måste utgå från människan. Naturvård blir bara meningsfull i relation till oss människor. I annat fall frångår man det humanistiska perspektivet till förmån för en irrationell naturdyrkan.
Vad gäller vargen har den aldrig varit utrotningshotad globalt sett. De flesta vargar i världen lever i Ryssland och Kanadas väldiga ödemarker – långt från människor. Bara i Ryssland finns det uppskattningsvis upp till 100 gånger fler vargar än i Sverige. Ur det perspektivet gör alltså ett par hundra svenska vargar varken från eller till – och de stora resurser som läggs på den nuvarande rovdjurspolitiken skulle kunna användas till betydligt mer konstruktiva naturvårdande insatser.
Det är på många sätt tufft att bosätta sig på landsbygden idag. Vi behöver inte en politik som går ut på att göra livet ännu tuffare. Garanten för verklig förändring stavas dock regeringsskifte.
LÄS MER: Bättre för både varg och människa
