Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Ha lagom förväntningar på EU i Coronatider

Besvikelsen över att EU inte kan göra mycket under den rådande epidemin är felriktad. Det är både rätt och rimligt att det är får egen stat som har huvudansvaret för sin befolkning.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

När det såg ut som att Europa under oöverskådlig tid skulle kunna förbli ett fascistiskt helvete skrev den italienske socialisten Altiero Spinelli under sommaren 1941 Ventotenemanifestet, Per un’Europa libera e unita - För ett fritt och enat Europa.

En rätt världsfrånvänd tanke faktiskt. Givet omständigheterna. Två totalitära regimer, Nazityskland och Sovjetunionen, hade precis påbörjat vad som skulle komma att bli mänsklighetens blodigaste krig. Ett riktigt domedagsscenario.

I stort sett hela Europa var ockuperat. Britterna försvarade desperat sina utposter vid Medelhavet. USA befann sig utanför kriget. Någon utsikt för ett fritt och enat Europa var kanske de mest osannolika man kunde föreställa sig 1941.

Ändå fanns idealister som Spinelli. Han tillhörde en obetydlig klick politiker som fantiserade om en helt oprövad idé för en kontinent som inte gjort annat än att bråka det senaste millenniet. Men det gick!

Nu, några generationer senare lever vi med arvet av Spinellis manifest.

Vissa är oroliga för att Europeiska unionen inte kommer överleva Coronapandemin. Nu visas nämligen hur impotent Spinellis skapelse är när det väl gäller. Frankrike har, helt i strid med principen om varors fria rörlighet, beslagtagit fyra miljoner ansiktsmasker som skulle importeras av svenska företaget Mölnlycke health care.

Ansiktsmasker och gummihandskar som tillverkats i Kina skulle vidare till Spanien och Italien. Men eftersom den franske presidenten Macron infört ett plötsligt och drastiskt exportförbud för vissa varor kommer inte maskerna vidare. Det är inte Mölnlycke health cares enda problem. Personal som arbetar i Polen kan inte passera gränsen i Tjecken, där medicinsk utrustning tillverkas.

Här prövas alltså EU. Och det vi ser är inte så vackert - all fri rörlighet är satt på undantag. Men kanske är det inte så förvånande. I kris avslöjas ens sanna jag. Devisen stämmer även för det transnationella samarbetet. EU är ingen överstatlig förälder som älskar en villkorslöst. Snarare en Juholtsk "kulbo"; någon man träffar ibland, men inte delar städschema med.

När det gäller så lyckas man inte att etablera någon gemensam migrationspolitik, än mindre någon pandemiberedskap.

Men är det verkligen ett problem? Det vi ser nu i Frankrike med exportförbudet är en bekräftelse av att EU inte är en ersättning av nationalstaten, utan en komplettering.

Så länge varje enskild nationalstat har sin egen sjukvårdspolitik, försvarsmakt och skattesystem kommer samarbetet vara väl avgränsat. Önskar man sig mer så är det klart man är besviken. Men om man, likt merparten av Europas invånare, är nöjd med ett begränsat samarbete så är det väl precis i sin ordning att nationalstaterna sätter sina medborgare främst och EU-samarbetets principer pausas.

Spinelli ville ha evig fred och en upplösning av nationalstaten. Vi fick billighetsflyg, avskaffade roamingavgifter och harmoniserade produktstandarder. Det är faktiskt inte så illa det. Och tro inte de som (möjligen triumfatoriskt) deklarerar unionens död. De låter sina förhoppningar ersätta en nykter lägesbeskrivning.

Europeiska unionen kan inte misslyckas i ett uppdrag som den aldrig fått från första början. Att fördela infrastrukturmedel till Litauen och slopa tullavgifter är något annat än att hantera en global pandemi.

Att Macron, i strid med unionsregler, just nu gör allt för att skydda sina medborgare är därför inte konstigare än att vi vänder oss mot Rosenbad och inte Bryssel för att få svar på hur det svenska folket bäst ska skyddas.