Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
LEGO har stoppat marknadsföringen av sina polisleksaker för att markera sin solidaritet med radikala aktivistgrupper.  Bild: Stuart Ramson
LEGO har stoppat marknadsföringen av sina polisleksaker för att markera sin solidaritet med radikala aktivistgrupper. Bild: Stuart Ramson

Håkan Boström: Håller vänstern på att ta över kapitalismen?

När storföretagen alltmer böjer sig för aktivistkrav, för att tillfredsställa röststarka grupper, riskerar de samtidigt sitt oberoende. Vi andra riskerar hamna i en genompolitiserad ekonomi där avvikare bestraffas.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Har storföretagen blivit allierade med vänstern? Frågan kan tyckas märklig. Men på senare år har allt fler företag börjat marknadsföra sig som garanter för progressiva värderingar, vare sig det handlar om klimat, transgenderfrågor, antinationalism eller antirasism.

Denna till synes oskyldiga glidning råkar helt sammanfalla med den moderna vänsterns agenda – en agenda som företagen i slutänden inte har kontroll över. Särskilt tydligt är detta i USA, men trenden har även börjat göra sig märkbar här hemma. Uppmärksammade reklamkampanjer från H&M och SAS är exempel. H&M har nu också donerat fem miljoner kronor till Black Lives Matter. Danska LEGO går ännu längre och donerar 40 miljoner, samtidigt som man stoppar marknadsföringen av legopoliser (SvD 4/6).

Utvecklingen drivs inte sällan på av den urbana, välutbildade medelklass som utgör de anställda på huvudkontor och kommunikationsavdelningar. Men de ofta anonyma kapitalägarna har som regel inte haft några invändningar. Ur ett cyniskt perspektiv kan det nämligen strategin ses som en billig form av varumärkesbyggande. Företagens ställningstaganden ger ofta positiv publicitet och skapar en ”relation” till köpstarka kundgrupper. Att dagens vänster allt mindre ägnar sig åt löntagarrättigheter eller krav på omfördelning, och istället lägger sin energi på symbolfrågor ligger förstås också i kapitalets intresse. Det har uppstått ett slags ofrivillig symbios mellan aktivister och kapital.

Men strategin har redan börjat omvandlas till ett tvång för företagen. Just nu pågår en omfattande annonsbojkottkampanj mot Facebook, i syfte att tvinga plattformen att rensa ut ”hat”, desinformation och oönskade åsikter. I än högre grad än idag ska Facebook styra vilken information som allmänheten delar, är tanken.

Felaktiga ”fakta” ska tas bort, menar kritikerna, helst genom att de själva anlitas som experter på området. Flera stora amerikanska företag har hakat på. De som ännu av olika skäl inte hoppat på tåget hängs istället själva ut som suspekta, bland annat av den stora, och till det Demokratiska partiet vänligt inställda, TV-kanalen CNN. Företagen håller helt enkelt på att bli gisslan hos den opinion de försöker stryka medhårs.

Som Emanuel Karlsten påpekade på GP:s kultursida (2/7) handlar kampanjen i hög grad om opportunism. Facebook har redan tiotusentals moderatorer och tar automatiskt bort sådant som kan betraktas som hat. Om aktivisterna får som de vill är det uppenbart att inte bara sådant som grova personangrepp och hets mot folkgrupp skulle rensas bort – vilket självklart bör göras och redan görs i hög grad – utan att även föreställningar och åsikter som ogillas av aktivisterna skulle få stryka på foten. Att ifrågasätta klimatförändringarna är redan uppsatt på deras lista över ”förbjudna åsikter”. Krav på "korrekta fakta" kan förstås missbrukas hur långt som helst i politiska sammanhang. Har man väl anammat idén att det rätt tänkta är viktigare än det fritt tänkta befinner man sig på ett sluttande plan bort från yttrandefriheten.

Det är givet att Facebook behöver bli bättre på både transparens och kundsupport. Idag är jätten knappt kontaktbar. Plattformen måste också tvingas betala skatt på samma villkor som andra. Men att Facebook står upp för yttrandefriheten är inte ett av dess problem. Tvärtom. Eftersom Facebook är ett naturligt monopol med enorm betydelse för opinionsbildningen globalt så är det avgörande att de inte politiseras. Facebook är inte en publicist utan en tillhandahållare av digital infrastruktur. Den skillnaden tycks många inte förstå.

Demokraternas presidentkandidat, Joe Biden, hör till dem som i den här frågan intar en extrem position, även i sitt eget parti. Han vill upphäva sociala mediers skydd mot att bli stämda för vad användarna postar. Det vore naturligtvis dödsstöten för dem. Yttrandefriheten riskerar att rullas tillbaka rejält, vilket troligen skulle få allvarliga politiska konsekvenser.

Kapitalismens progressiva vändning, som på engelska kallas ”woke capitalism”, innebär i praktiken att vi går mot en genomträngande politisering av vår vardag som inte är förenlig med åsiktspluralism och fritt tänkande. Alternativt kommer utvecklingen leda till en revolt där det sker en uppdelning av näringslivet efter politiska riktlinjer. I bägge fallen vore det mycket olyckligt.

Liberala grundvärden som yttrandefrihet och tolerans för avvikande åsikter, kort sagt acceptansen av en opposition, hotas. I förlängningen undermineras själva demokratin. Ett samhälle med ekonomisk frihet, men utan politisk frihet eller tankefrihet, är inte värt att kallas ett fritt samhälle. Det är en dystopi.