Hennes och Mauritz (HM) har beslutat att inte använda sig av bomull producerad i den kinesiska Xinjiangprovinsen. Detta eftersom det inte kan uteslutas att arbetskraft i del av Kina arbetar mot sin vilja i arbetsläger och att det pågår ett omfattande och systematiskt förtryck av den uighurska minoriteten.
Den kinesiska regeringen förnekar ihärdigt att förtrycket pågår. Men rapporter från en rad organisationer som jobbar med att bevaka mänskliga rättigheter runtom i världen delger vittnesmål om villkoren inifrån arbetslägren.
Att HM fattade beslutet ligger i linje med deras policy gällande arbetsvillkor i produktionskedjan och det finns inget extraordinärt eller inkonsekvent med agerandet.
Svaret från officiellt kinesiskt håll är väntat: "Jag anser inte att ett företag borde politisera sitt ekonomiska beteende", förklarade Xu Guixiang, en talesperson för den kinesiska regeringen för brittiska BBC.
Han sammanfattade därmed kärnfullt problemet med många bolags agerande i Kina: Vill man endast tjäna pengar och strunta i samtliga etiska aspekter av företagandet, då är Kina en utmärkt partner. Har man minsta tvivel när det kommer till det etiska får man däremot direkt problem. Att ta etisk hänsyn är, med regimens ord, "att politisera ekonomin". Och det vill förstås inte en diktatur som vill kombinera totalitära drag med ekonomisk framgång.
Konsekvenserna har nu för HM blivit värre än att det kommer ett surt svar från regeringshåll. Använder man någon av de ledande kinesiska e-handelsapparna så går inte HM:s produkter längre att hitta. Söker man på stora tjänster som Alibaba, Pinduoduo och Meituan är HM som bortblåst. I Kina förlitar sig HM primärt på tredjepartshandlare, likt Amazon, i stället för att sälja direkt via sin egen app. Utan dessa försvinner försäljningen.
Även om Kina endast utgör omkring fem procent av HM:s totala försäljning så handlar det om miljardbelopp.
HM:s agerande är berömvärt på fler än ett sätt. Storbolag av HM:s kaliber kan nämligen välja att undvika de tuffa frågorna och enbart ägna sig åt socialt och samhälleligt ansvarstagande när det är bekvämt och billigt.
Det är på modet för storföretag att tala om mångfald, hållbarhet och etiskt företagande. Men det är en sak att skriva policydokument och garnera verksamheten med fint presentationsmaterial. Det är något helt annat att faktiskt fatta etiskt riktiga beslut som kostar pengar. Det har nu HM gjort.
Bolaget har därmed sällat sig till en sällsynt skara av internationella storbolag som inte bara uttrycker vackra ord och hoppas att de omgärdas av en godhetsaura. De agerar faktiskt.
Kanske är det töntigt att säga det, HM är ändå världens andra största klädkedja efter spanska Inditex (med bland annat kedjan Zara), men: backa HM! Om den kinesiska regimen får HM att vika sig kommer det skicka en signal till andra bolag: Tro inte att ni kan protestera mot inhumana villkor för människor i Kina eller odemokratiskt agerande och komma undan. Vi glömmer aldrig.
Men om tillräckligt många bolag faktiskt agerar som HM ändras förutsättningarna på spelplanen. Kina är inte en ekonomisk monolit. De kan inte ignorera utländska marknader. Landet behöver exporten och investeringarna från väst.
Internationella storbolag kan köpa sig gott samvete genom att tala om hållbarhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det är billigt. Det är dyrt att agera som man lär. Tyvärr är HM i minoritet. Flera multinationella bolag har fabriker i Xinjiangprovinsen och är nöjda med det. Men låt dem inte komma undan med snack om "socialt hållbart företagande" och andra floskler när de väljer den enkla vägen ut.
