Om unga kvinnor gör, tycker eller tänker något, då är det per automatik något bra. Den känslan är lätt att få varje gång ett opinionsinstitut presenterar en undersökning om partisympatier med vinkeln ”så hade Sverige sett ut om bara unga kvinnor fick rösta”.
Att locka kvinnliga väljare ses som något eftersträvansvärt. I en stor intervju med SvD (22/12) säger Centerpartiets ledare Annie Lööf att den nya strategin är att locka just unga kvinnor. Inte minst genom Lööfs nystartade Youtubekanal, där hon blandar politiska kommentarer med berättelser ur sitt privatliv.
Unga kvinnor har blivit en symbol för framåtanda och nytänkande. När Finlands nya regering presenterades förra året, med den då 34-åriga Sanna Marin som statsminister, möttes den av idel hejarop. Detta eftersom fyra av dem regeringspartier leddes av kvinnor under 35. ”Finland har tagit genusfrågorna till nästa nivå”, skrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på Twitter.
Det går igen, överallt. I julnumret av tidskriften The Economist hyllas unga tjejer i en lång essä. Artikeln tar upp flera positiva saker med att vara flicka i dag jämfört med hur det var för tidigare generationer. Flickor har numera större valfrihet och lever i mer jämställda samhällen.
På Dagens Nyheters ledarsida kommenterar skribenten Erik Helmerson artikeln och lyfter det positiva med att jämställdheten gått framåt i stora delar av världen. ”Flickorna är på stark frammarsch. Det kan innebära människans räddning”, skriver Helmerson och argumenterar för att det kan leda ett uppsving för traditionellt kvinnliga värden som empati och samverkan (DN 4/1).
Visst behöver världen mer empati. Men jag får ändå en olustig känsla av dessa hyllningar. För det är inte säkert att hyllningarna till unga kvinnor ligger i de unga kvinnornas intresse. Särskilt en mening i Economist-essän får mig att haja till: ”En av förändringarna är att vara en tjej numera ses som en sak i sig själv”. Alltså: att vara en flicka är inte definierat som att vara något annat än en pojke. Tjejer definieras inte som killarnas anti-tes. Och det är ju bra.
Men det finns en fara i att tuta i tjejerna att ”ung kvinna” är en identitet att odla och hålla fast vid. Inte för att det är fel att värna om sin kvinnliga identitet, utan för att ingen är ung för evigt.
För så här är det. Ungdom är flyktigt. Även en ung kvinna kommer, om allt vill sig väl, bli medelålders och sedan gammal. Den som i tonåren och 20-årsåldern hyllas just för att hon är en ung kvinna, och bygger sin självidentitet på det, kommer att riskera att få problem senare i livet. För vad händer när man börjar närma sig 30, 35 eller 40? Antagligen identitetskris, förvirring och kanske en del bitterhet.
I ett samhälle som hyllar unga kvinnor är det lätt att glömma bort äldre kvinnor och deras erfarenheter och kunskaper. Enligt statliga Delegationen för senior arbetskraft har kvinnor som passerat medelåldern svårast att byta jobb. Äldre kvinnor är den grupp som syns absolut minst i medierna, enligt forskning från Göteborgs universitet.
Att vara en 50-årig kvinna ses inte som något positivt, utan som en belastning, eftersom man inte kan sprida en air av progressivitet och ung fräschör omkring sig. Nog är det inte konstigt att marknaden för skönhetsingrepp växer. Nervgiftet botox, som slätar ut rynkor, blir allt mer populärt. Sedan 1990-talet har antalet skönhetsingrepp ökat med 15 procent årligen, och 85 procent av kunderna är kvinnor (Aftonbladet 22/12). Botox-ingreppen blir ett sätt att desperat hålla fast vid en ungdom som man blivit itutad är så viktig.
Samma trend syns på bloggar, i tidningar och i Youtubevideor, där tips om hur man kan träna bort mamma-magen och återställa kroppen så som den såg ut före graviditet och förlossning avlöser varandra – och det handlar då inte främst om att må bättre, utan om att se ”bättre” ut. Spåren av att ha burit och fött ett barn ska elimineras, idealet är att ha samma figur som sitt 22-åriga jag.
Hyllningarna till unga kvinnor handlar kanske framförallt inte så mycket om att lyfta fram kvinnor som om att lyfta fram ungdom. Det kanske inte var syftet. Men det riskerar att bli konsekvensen. Ett samhälle där nyblivna mödrar känner att de måste korrigera sina kroppar för att de har fött ett barn är inte ett samhälle som hedrar kvinnor. Tvärtom.
