Runt om i landet märker kommunerna av ett ökat tryck på skolbespisningarna. Dyrtiderna gör helt enkelt att många barn har ett behov av att äta sig mätta utanför hemmet. Men vad är det som serveras? I en nyligen gjord undersökning från tidningen Land Lantbruk framgår att det skiljer sig stort (26/1).
Tidningen har frågat hur stor andel av maten som är importerad respektive har svenskt ursprung. Kommuner i Västra Götaland intar faktiskt både topp- och bottenplaceringar sett till hela riket. Bollebygd och Skövde ligger högst i landet med 77 procent svenskt, vilket i stort sett är så högt man kan komma då exempelvis kaffe och bananer inte odlas i Sverige. Alingsås hamnar å andra sidan näst sist i ligan med 35 procent. Göteborgs stad har endast uppgett andelen för kött och chark som ligger på 80 procent.
Att maten är svenskproducerad säger förstås inte allt. Men det är en ganska god indikator för kvalitet då kraven på miljövård, djurhållning och tillsatser är högre här än i många andra länder. Av flera skäl är det bra om skolor och äldreboenden kan köpa svensk mat, helst av allt lokalproducerat. Det är knappast en slump att en gammal landsbygdskommun som Bollebygd toppar listan. Rena miljöskäl, inklusive värdet av öppna landskap och en levande jordbruksbygd, liksom säkerhetspolitiska skäl, talar för att vi bör prioritera svensk livsmedelsförsörjning framför import. Därtill håller svenskt djurskydd världsklass, och lagstiftningen kring antibiotika i djuruppfödning hör till världens striktaste.
Men det kräver viss kreativitet hos offentliga upphandlare. Lagen om offentlig upphandling, som bygger på EU-direktiv, stipulerar att man inte får särbehandla inhemska intressen. Det går dock att ställa sådana kvalitetskrav att svensk produktion gynnas på sina egna meriter. Det kräver dock att kommunerna anstränger sig, och är beredda att betala för det.
Maten till våra barn och äldre betingar ofta ett mycket lågt pris jämfört de pengar arbetande vuxna kan lägga på mat. Det vore en helt rimlig offentlig prioritering att lägga några extra kronor på att få upp kvaliteten på den mat som serveras i skolbespisningar och på äldreboenden, speciellt med tanke på att valfriheten ofta är låg för de berörda grupperna.
Men det är viktigt att förändringen görs på rätt sätt och med tillräcklig budget. Lokala råvaror är ofta en god förutsättning för hög matkvalitet – det vet de flesta som turistat på sydligare breddgrader. Men man kan också misslyckas, som i Lycksele kommun där kommunen samtidigt som den försökte erbjuda färre halvfabrikat drog ned på köttet med följden att elever och föräldrar gav sig på personalen med glåpord (Kommunalarbetaren 21/10 2022).
Att snåla in på utbudet är knappast lösningen. När allt fler barn blir beroende av den mat som skolan erbjuder vore det en välgärning att samtidigt satsa på kvalitet. Det finns gott om mindre viktiga åtaganden som det offentliga kan dra in på för att prioritera om resurserna.
