Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ge britterna en rimlig deal

Brexit är en olycka för Europa. Men britternas beslut bör respekteras och EU bör tillsammans med Storbritannien se till att göra det bästa möjliga av situationen.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är svårt att hänga med i alla turer kring britternas EU-utträde. Under tisdagen röstade parlamentet åter nej till premiärminister, Theresa Mays, framförhandlade avtal med Bryssel. Under onsdagskvällen ska man rösta om en ”hård Brexit”, det vill säga att lämna utan avtal. Det väntas också bli ett nej – och i så fall vill britterna förlänga tidsfristen för utträdet, något EU-staterna också måste gå med på.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Utan förlängning måste Storbritannien lämna unionen den 29 mars, det vill säga om bara två veckor.

Sedan britterna i juni 2016 i en folkomröstning beslöt att lämna unionen har förhandlingarna om utträdet varit en seglivad historia. Och då är det bara förhandlingar om hur själva utträdet ska gå till vi talar om. Storbritanniens permanenta relation till EU efteråt återstår att göra upp om.

Oenigheten handlar förenklat om hur britternas tillgång till den inre marknaden ska regleras. Britterna är måna om fortsatt frihandel med EU men vill kunna kontrollera sina gränser, inte minst med avseende på migration. En lika viktig fråga i Brexit-debatten har dock varit att britterna sett Bryssel som ett hot mot sin suveränitet och inte vill ha ett avtal som ger EU, och dess domstol, fortsatt stort inflytande utan att landet har något att säga till om.

Alla turer i det brittiska parlamentet och Theresa Mays outtröttliga resande till Bryssel ska nog främst ses som ett utdraget förhandlingsspel. Britterna har inte minst hoppats på tysk hjälp för att få till en fördelaktig lösning. Hittills utan nämnvärda resultat. Utträdesdatumet kan nu skjutas upp max tre månader om alla inblandade parter går med på det.

Det är naturligtvis beklagligt att britterna lämnar unionen. Åtminstone om man inte vill se mer överstatlighet. London fungerade som en kraftig bromskloss mot federala ambitioner.

Men samtidigt bör det brittiska folkets beslut respekteras. Att försöka runda folkomröstningsresultatet skulle riva upp såren i det brittiska samhället ännu mer. Vissa varnar för att polariseringen i det läget skulle nå nivåer där den kan skapa politisk instabilitet. De stora brittiska partierna är redan i ett slags upplösningstillstånd.

En avtalslös Brexit vore inte heller bra, vare sig för Storbritannien, handeln eller EU. Att EU inte vill låta Storbritannien plocka russinen ur kakan är förståeligt. Men oron för att andra länder ska följa i Londons spår är samtidigt överdriven. Få andra kan mäta sig med Storbritannien som är världens femte största ekonomi (även om Indien snart övertar den positionen). Om länder i syd- eller öst i framtiden bestämmer sig för att lämna EU är det troligen av helt andra orsaker än britternas.

Storbritannien är också ett särfall genom att engelskan är ett världsspråk. Länder som Italien och Polen kommer aldrig riskera att få för mycket arbetskraftsinvandring. De är snarare exportörer av arbetskraft. I viss mån måste man även acceptera att ett lands ekonomiska och strategiska betydelse inverkar på vilka förmåner det kan förhandla sig till.

Brexit är ett faktum. Ett olyckligt sådant kan man tycka. Men EU-länderna bör göra vad de kan för att Theresa May ska lyckas få igenom ett ordnat utträde. Att chansa på att britterna helt sonika ska krypa till korset innan sommaren är att ta en för stor risk med Europas stabilitet.