I en vid det här laget ökänd intervju ifrågasatte oppositionsledaren och före detta statsministern Magdalena Andersson hur högerdebattören Henrik Jönsson finansierar sina veckovisa videokrönikor på YouTube (DN 15/2) .
Anderssons ifrågasättande var insinuant och gjordes i ett sammanhang som handlade om riskerna för främmande makts desinformation samt försök till påverkan av svenska val. Det intryck som Andersson gav var att det skulle vara något skumt med Jönsson och hans finansiering.
Jönsson har dock alltid varit tydlig med hur han finansierar sina produktioner, nämligen genom privata donationer när det gäller hans videokrönikor. Därutöver har han samarbetat med en borgerlig tankesmedja när det gäller hans ”TV-satsning”. Anderssons ifrågasättande har därför mött mycket kritik från såväl höger som vänster.
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin har dock varit snabb att försvara Anderssons utspel och säger sig inte heller utesluta att ”se över lagstiftningen” (Aftonbladet 16/2). I debatt med Moderaternas partisekreterare Karin Enström ger han intrycket att han anser att frågan om finansiering av enskilda debattörer bör utredas (Agenda 25/2). Baudin går alltså steget längre än Andersson.
Vad är det för lagstiftning riktad mot enskilda opinionsbildare Baudin kan tänka sig att se över? Partisekreteraren var allt annat än tydlig på den punkten, men verkar, då han bland annat lyft fram Socialdemokraternas egen intäktsredovisning som förebild, vilja att enskilda opinionsbildare ska åläggas att vara lika transparenta med sin finansiering som politiska partier.
Givet att detta antagande stämmer skulle det i så fall vara lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier som Baudin kan tänka sig att utvidga för att även omfatta enskilda opinionsbildare. Alternativt vill han införa en motsvarande lagstiftning. Den lagen ålägger politiska partier som deltar i val till riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet eller som mottar partistöd att avge särskild intäktsredovisning för varje räkenskapsår.
Samma skyldighet åläggs den som utsetts till ledamot av tidigare nämnda folkvalda församlingar. Lagen stipulerar vidare ett förbud mot att partier och deras sidoorganisationer, ledamöter och ersättare för ledamöter samt valkandidater att ta emot anonyma bidrag till den del värdet överstiger 0,05 prisbasbelopp, det vill säga i skrivande stund 2 865 kronor.
Tänker sig alltså nu Baudin att dessa regler också ska gälla för enskilda som väljer att bedriva opinionsbildning på sociala media – eller för den delen i andra kanaler – med hjälp av donationer från allmänheten?
Hur långt vill i så fall Baudin gå? Ska exempelvis varje liten swish-donation från enskilda redovisas i offentliga register? Det skulle ju i så fall inkräkta på centrala fri- och rättigheter och regler om integritetsskydd. I praktiken skulle det innebära allmän åsiktsregistrering, något som svenska medborgare är skyddade från enligt grundlagen. Och som berör den rätt till respekt för privatliv och information som följer av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga.
Att för det allmännas räkning föra register över donatorer skulle också innebära ett betungande ansvar för enskilda debattörer att leva upp till de krav på behandling av personuppgifter som ställs enligt dataskyddsförordningen (GDPR). Detta skulle innebära ett närmast oöverstigligt hinder för de flesta enskilda debattörer. Det skulle i praktiken innebära ett stopp för den sortens finansiering genom frivilliga mindre donationer som, exempelvis, Jönsson använder sig av. Vilket alltså skulle innebära ett hinder för enskilda debattörers möjligheter att göra sig hörda i samhällsdebatten.
Om Baudin är ute efter att registrera donationer från enskilda till enskilda debattörer, skulle sådan lagstiftning riskera att utgöra förbjuden åsiktsregistrering, inkräkta på den personliga integriteten och att allvarligt hindra den fria samhällsdebatten. Men det är spekulation. Det bästa vore givetvis om Tobias Baudin helt enkelt förklarar vad han egentligen vill.
Om gästkrönikören
Carl Lindstrand är advokat och civilekonom.
